Fönstervård

Så typiskt. 2014- en lång, varm, solig sommar. Perfekt för fönsterrenovering och linoljemålning. Men också helt perfekt för att bara ta det lugnt.

Så kom då SISTA dagen på semestern, och ut kom det första paret fönsterbågar för lite "ombryning". Och DÅ börjar det blåsa och störtregna typ varannan dag (men jag vägrar att klaga över vädret denna sommar:)

Med en svart sopsäck för fönstret, som rasslar lite i vinden, har det nu gått några veckor. 

Dessa fönster nytillverkades 2003, till vårt utbygge. Vi satte i gammalt fönsterglas och kittade med linoljekitt. Sedan målades de med 3 lager linoljefärg i NCS-kulören (ungefär): S4010-G10Y. I utbyggnaden, där fönstren sitter, är de ganska utsatta för väder och vind. Inte skyddade av något takutsprång. Väderstrecket är öst. Så efter 10 år så har de blivit ganska medtagna. Man kan skjuta upp underhåll, bara genom att stryka över med lite (gärna uppvärmd) linolja, (bättre inträngning, eller sk halvoljning uppblandat m terpentin) Nåväl, OM vi hade haft mer moderna fönster tror jag kanske inte en så här ganska lindring renovering ens varit möjlig...

Vår lilla lillstuga (där jag förut sålt bl.a. linoljefärg och tempera, därav färgproverna på bortre väggen), fick agera verkstad.

Jag slipade lätt på fönsterbågarna och pillade bort löst sittande kitt. I bågarnas underdel lossnade nästan allt kitt. Sedan tvättade jag med målartvätt/linoljesåpa. Efter det fick det torka ordentligt. Sedan kittade jag med kittkniv, där kittfalsen var helt borta, och lade i kitt med fingret, där det fattades lite. Ett tips är att samtidigt doppa fingret i linolja och liksom "gojsa in" linoljekitt och linolja i sprickor och där kittet lossnat från fönstret. Viktigt att det blir helt tätt mot fönstret, så ingen fukt kan tränga in. 

Att kitta är faktiskt inte så svårt som man kan tro. Ett bra, ganska bearbetat, mjukt linoljekitt, och en kittkniv behövs. Våga testa! Och sitter fönstren på övervåningen är det INGEN som ser om inte resultatet blir perfekt! Övning ger nämligen färdighet. "Göra-själv" gör också att "omöjligt-dyrt-att renovera-lika-bra-att-byta-till-nya-fönster" -argumentet liksom faller.

Nya fönster/fönsterglas/planglas tar ofta väldigt snabbt "död" på ett gammalt hus. (Ur byggnadsvårdssynpunkt förstås, sedan får man välja själv...) 

Sedan får bågarna torka igen. Som sällskap står här en äggkläckningsmaskin också (kanske någon gissade rätt??) Jo, mannen har här projekt "nya kycklingar" på gång. 

(Ooooops, det står visst ett urdrucket vinglas där också- vad gör man inte för att förgylla lite fönsterrenovering...) Och sedan är det bara att måla. Jag tänkte åka och köpa ny färg, nytt kitt osv... Men jag började leta i gömmorna istället. Fann en burk linoljefärg med datummärkning: 2002-10-07!!! Jag rörde en stund, (en bra stund), hällde i lite mer linolja o pyttelite terpentin. Perfekt! VILKEN annan färgsort hade varit målningsbar efter 12 års förvaring??? 

Tre lager blev det. Och nu är fönstren på plats igen. Svarta sopsäcken borta! Nu har jag i och för sig fyra stycken fönsterbågar kvar i detta sexluftsfönster. Men hittar jag något bättre och mer vindtätt alternativ att täcka fönsterhålet med, kanske jag fortsätter i höst. Annars får det vänta till nästa/en annan sommar!

PS. Kycklingarna har kläckts! Tack för sällskapet!

Eftersom de alltså kläckts i avsaknad av en riktig mor, får de här vistas under värmelampans sken tills de blir lite större!

Egen vrå

Vårt lilla kontor skulle bli tonåringens egna rum. In till detta lilla rum har vi ganska ståtliga dubbeldörrar, som vi kommit över, på det här sättet. De renoverades och målades med äggoljetempera, så här.
Vi hade satt lumppapp på väggarna och målat i en ljust varmgrå nyans (äggoljetempera 9-611). Golvet är ett obehandlat skurgolv, och foder och golvlist är målade med linoljefärg (NCS: 2502-Y). Tonårssonen tyckte INTE lump-papp är så värst hippt. Han hade sett en tuff randig tapet. Svart-vitt skulle vara temat.

Hmmm... Svart och vit äggoljetempera fanns redan, så jag fräschade upp det vita med en strykning, tejpade "ränder" på det vita med en riktigt bra maskeringstejp. Och målade på det svarta två gånger. Inte så svårt, men man måste vara noga vid själva tejpandet att det blir rakt. Jag började mitt på väggen och utgick från ett "lod" (snöre med tung mutter i). Här är inga väggar raka, så man kan inte börja mäta från väggen! Sedan mätte jag från mittlinjen, man får vara noga med att tänka efter, för varannan rand får man mäta randens yttermått och varannan rand, randens innermått. Rummet är ganska långsmalt, så för att få rummet att verka bredare så blev randen ganska bred (15 cm). Att dra bort all tejp var spännande! Voila, nästan lika snyggt som den dyra tapeten...



Svartvitt var ett krav. Det blev ett svart klädskåp från IKEA (Behövde alltså inte måla!) Orange som kontrastfärg. Ikea har boxarna, filten över loppisfåtöljen, och den roliga kudden. Skrivbordet hittades på höskullen, farmors gamla "realen-skrivbord" från femtiotalet! Femtiotalets möbler är så nätta och lättplacerade! Och snyggt rundade liksom. Det målades i oxidsvart äggoljetempera efter att allt "hö-bôs" (värmländska för damm!) tvättats av. Skrivbordet syns inte så mycket på dessa bilder.


Ifjol besökte jag ju Tate Modern i London. Almanackans framsidesbild (Make Art Not War av Bob and Roberta Smith) passade in perfekt!

Gott nytt 2009!

Endast en av tre pojkar hade en julstrumpa. Visst ja, det måste fixas... Fann en mall här. Och började sy. Jag och symaskinen är inte alltid bästa vänner. Brukar få sy om varje söm FLERA gånger innan det blir bra. Och att då ge sig på att sy TRE julstrumpor dan före dan före dopparedan... (Det kan väl inte ta så lång tid... Går nog på ett par timmar...) Det tog en hel dag!

Här hänger dom på den gamla dörren vi satte in i den nybyggda delen. Att återanvända gamla dörrar även i nybyggen, ger en helt annan känsla än nya dörrar. Vi fann våra i uthuset, men idag finns en massa bra byggreturer och byggnadsvårdsbutiker. Eller leta på blocket!

Ofta får man göra nya karmar. Får du tag på dörrar med karm, spar du mycket arbete. Sitter det dessutom ett kammarlås på dörren är lyckan gjord! De är så fina.

Här en detalj som gör mycket för att ge ett äldre intryck. En sk. "städkloss" mellan foder och golvlist. Golvlist och foder från ett hyvleri i Olsäter,Värmland. De har många snygga foder och lister enligt gamla förlagor. De kan dessutom såga golvplank med kärnsidan upp!
Våra inte helt byggnadsvårdsmässiga elkontakter från Eljos Renova-serie, syns också. Drömmer om riktiga i bakelit...

Ett av Olsäters foder. Målat med linoljefärg, kulör enligt NCS: 2502-Y. Dörren målad i kulören 4502-Y och sedan patinerad med en umbra-lasyr.

Ett helt nytt 2009 väntar! Det bästa, för att inte få renoveringspanik, är att tänka på allt som faktiskt BLEV gjort 2008. Resten kan vänta.

GOTT NYTT ÅR alla nyfunna "bloggvänner" och gamla "reality-kompisar"!

Soligt Söndagsminne!

Ute är det kolmörkt och regnet faller...

Då känns det kul att plocka fram de här bilderna från i söndags. I vår del av värmland sken solen från en klarblå himmel. Hösten visade sig från sin bästa sida.

Jag passade på att måla ytterdörren med en omgång linoljefärg.

Ytterdörrar tar mycket stryk. Speciellt om man som vi, inte har något tak över den. En ytterdörr utan skydd har det tufft i vårt klimat!

Är du lycklig nog att ha en ytterdörr i trä, lönar det sig att bry sig om den lite extra. (En ytterdörr i Mdf är faktiskt svårare. Jag tycker inte de är underhållsfria som det påstås...)

Ofta räcker det med att olja in ytterdörren med rå, kallpressad linolja. Det har jag gjort i flera år, och på så sätt "skjutit upp" ommålning. Men nu behövdes ett nytt lager med färg. Jag målade med Engwall o Claessons linoljefärg; Guldockra. Det är en kulör som gör sig i höstsolen!

Eftersom linoljefärg inte flagar, den vittrar istället, räckte det med att tvätta av dörren och slipa lite lätt.

Den sista ringblomman "the last Marigold" lyser i kapp med dörren!

Sedan familjen fick den här praktiska stekhällen "Muurikka-pannan" lagar vi ofta mat över öppen eld ute i trädgården. Favoriten hos barnen är kolbullar. Eller "kôlbuller på värmländska. Och nej, det är inte det minsta likt bullar. Det är ungefär som pannkakor med fläsk i.

Prova att äta ute med barnen, även andra tider än sommaren! Och man behöver inte gå så långt för att starta en eld. Sedan finns sysselsättning i timmar....

Ett Egnahem som växer...

Vårt hus är inget sekelskifteshus. Det är byggt på 30-talet, under tiden då "Egnahemmen" byggdes för fullt.

Folk skulle ha råd att ha ett eget boende. På landsbygden styckade man av små jordplättar från de större gårdarna, byggde ett litet hus, en ladugård, och så skulle folk kunna ha djur och odla lite till husbehov.

Vi köpte vårt hus 1991, och då var det endast något moderniserat. Jag ångrar idag att vi inte sparade mer av 30-tals detaljerna. Vi rev ut mycket, satte in nya fönster och isolerade.

Men en bra sak gjorde vi. Vi sparade de gamla fönstren i uthusen. Där har de stått och väntat. På att husfolket skulle bli lite klokare och ge dom en chans till...

Det krävdes förstås en del arbete. Men virket var otroligt fint. På trettiotalet använde man fortfarande det allra finaste kärnvirket till fönster. Och målade med linoljefärg. Plastfärgen kom senare. Här syns de gamla fönstren. Med hörnvinkel och äldre gångjärn. Omkittade med linoljekitt och målade med linoljefärg igen. Använder man linoljekitt är det lättare för den som vill renovera ännu en gång.

Dessa gamla fönster satte vi alltså in i den del som vi byggde ut 2003. Vårt Egnahem på drygt 90 kvadratmeter blev för litet, när vi fick barn nr 3. (Att de som bodde här när det byggdes hade 10 barn, känns ganska ofattbart idag...)

Det här är nygjorda fönster, med profiler från de gamla. Krysset är dock tillagt, eftersom vi ville ha lite annorlunda fönster i "entré-delen" som vi byggde ut fram på huset.

Okej. Jag fick ge mig. Vi hade inte råd att byta ut alla fönster. Här sitter de nya "moderna" fönstren kvar i en del av huset.

Färgsättningen på vårt hus är lånad från NÄRKE. Där har jag sett just den här färgkombinationen på gamla hus.

Jag är Värmlänning, men kommer från de östra delarna som gränsar till Närke. Tyckte det var okej att bryta det röd-vita lite!

Kulören på fönstren heter enligt NCS: S4010-G10Y. Det gråa S2502-Y. Dörren heter guldockra, och är ett rent jordpigment. (Denna kulör kan dock variera beroende på färgfabrikat). Fasaden är målad med "falu ljus". Som rödfärgen såg ut fram till 1960-talet.

Den linoljefärg som OVOLIN och Nyhems byggnadsvård säljer bryts enbart med jordpigment. Vi kan bryta efter ett NCS-nummer, åtminstone nästan alla kulörer. Rent postgult och signalrött blir svårt, eftersom vi enbart använder jordpigment, som ju är lite "dova".

PS. Namnet på bloggen är alltså "Mitt Egnahem", inte mitt egna hem, som ju låter lite egoistiskt. (Har sett att några länkat med det namnet)

-Mamma, det är väl inte bara ditt hem heller!? som en av grabbarna sa...

Linolja!

Linoljefärg omges av många vanföreställningar...

Torkar långsamt. För dyr.

-Vad ska du ha tåcke´ dre´t för? Har jag fått höra MÅNGA gånger i den lokala färgaffären...

För 10-15 år sedan fick jag åka långt för att handla linoljefärg. Idag kan man köpa linoljefärg i nästan vilken färgaffär som helst. Men burkarna kan vara svåra att hitta. Längst in. Lite undanskymda står dom. Och ofta vill man hellre sälja någon annan färg till Dig.

Linoljan har förmågan att tränga in i träet. Inte bara lägga sig som en hinna utanpå.

Den flagar inte. Den vittrar istället långsamt. Vill man skjuta upp underhållet (om man nu har något bättre för sig...) kan man stryka på linolja över den gamla färgen och binda pigmenten igen. Då står fönstren sig ett tag till.

Visst, den torkar inte på tre timmar. En linoljefärg av god kvalitet torkar på ett dygn. ETT DYGN, det är alldeles lagom. Man orkar inte hur mycket målning som helst på en dag!

Dyr!? Den är mycket drygare än "vanlig" färg. Räcker alltså längre. Så literpriset räknat på ett annat sätt, blir billigare. Och så är den miljövänlig!

För både hus och människa.

I Färgfabriken!

In i det allra heligaste...

Jag har haft två proppfulla dagar fulla av intryck, färgkaskader, inspiration och frågetecken.

Leif Eriksson heter en väldigt snäll färgmakare, som lät mig följa med in i det "allra heligaste", och se hur det verkligen går till på Färgverkstaden, OVOLIN i Degerfors.


"Färgverkstaden" ligger i en väldigt vacker stenbyggnad i ett gammalt industriområde. Här har det varit järnverk i många år...


Nu produceras det enbart miljövänlig äggoljetempera i dessa fina lokaler.

Tålmodig som Leif också är, svarar han snällt på alla frågor. Jag fick vara med och se hur det faktiskt går till. Alla fantastiskt vackra pigment, vägs med precision på "guldvåg". Sedan tillsätts vatten och äggemulsion. Hemligare än så ÄR det inte... Och ska det inte vara. En sund färg på förnyelsebara råvaror behöver inget "hysch-hysch".

Vilken förmån att få följa med. Se, lära. Brun-umbra, Veroneser-grönt, alla vackra jordpigment
som tillsammans blir...

bl a. Grå Färg!!!


Hur det gick på marknaden? Jag sålde inte så jättemycket, men träffade många intresserade och nyfikna människor!

Färgfrågan!

"Jag har en teori om gamla färger. Och varför de inte används mer. Skönheten i linolja och tempera är djupare än vad som lätt kan förmedlas på en bild i ett inredningsmagasin. Nu är jag en usel fotograf, men inte ens de som är riktigt bra förmår visa helheten. Att det skiftar lite i olika ljus, hur ljuset studsar, hur det skimrar när solen lyser in. Den underbara känslan för handen att röra något som är målat med dessa färger."

Obs! detta är INTE mina egna ord. Var tvungen att låna dem från "Skånelängan". Kunde inte sagt det bättre själv. Hoppas det var OK att låna citatet!? (Lite sent att fråga...) Visst är det väl vackert!!! Jag kan inte heller få fram skönheten på bild...

Några på bloggen har berättat att de kämpar med linoljefärgen. Mitt råd är; Ge inte upp. Prova ett annat fabrikat. Linoljefärg kan var vara lite olika hos olika tillverkare. Någon, tror det var Linnestinalund , hade problem med att färgen blev "flammig". Prova att måla ett lager till, då brukar det jämna ut sig. Vi har använt oss av linoljefärg på foder och lister och äggoljetempera på väggar och en del dörrar. Linoljefärgen är lite lättare att torka av. Vi har mest använt oss av Kulturhantverkarnas linoljefärg. Den är lättmålad och så blir ytan så snyggt matt på en gång!

Vägg: Lumppapp målad med äggoletempera. Foder målade med Kulturhantverkarnas linoljefärg S2502-Y. I förgrunden mitt pågående projekt...

De flesta linoljefärger blir mattare med tiden, men jag gillar när det blir matt på en gång! Har nu tyvärr fått reda på att Kulturhantverkarna inte använder enbart jordpigment i sin färg. De bryter med syntetiska pigment när de bryter färgen enligt NCS-skalan. Kanske inte det gör så mycket om man ska måla inomhus, men jag är ingen expert!

VilleWira undrade om jag blandade äggoljetemperan själv, och det gör jag INTE. Man kan göra det förstås, men det går helt bort när man är stressad småbarnsförälder... OVOLIN säljer färdigblandad färg.

Såg att min lilla räknare gått över 2000 besökare. Otroligt. Inget i jämförelse med en del andra bloggare, men jag bli riktigt glad. Gladare än jag trodde! Jag har LÄSARE. HAHA!

Godnatt.

Möbel-makeover!

Blev inspirerad av Lina på Bergagården. Hon renoverade en stol, men lämnade kvar färg för att det skulle finnas spår kvar, om någon vill ta fram originalfärgen en gång.

En tanke föddes. Man kanske skulle..

Jag har så många projekt som jag ska ta tag i "sedan", när jag får tid att renovera från grunden. Ta bort all färg, slipa rejält, göra från grunden. Ordentligt ska det vara. Och ofta gör man alldeles för mycket. Renoverar sönder istället! Sagt och gjort. Med mina nyskrapade dörrar i minne, (de var jag bara tvungen att ta bort all färg från) gav jag mig på ett lite mindre projekt.

Ofta är det snyggt med en lite sliten yta, men detta bord var i "shabbigaste" laget... Hade stått i ett garage. Olja på bordskivan. Oj, någon hade också eldat lite på ena bordsbenet! Detta bord skulle slängas när Någon räddade det hem till mig!

Okej, detta är väl ingen yta som någon kanske skulle vilja ta fram i framtiden, men skulle jag ha tagit bort all färg skulle det tagit för mycket tid. Jag skrapade mest på bordskivan och slipade lätt på benen. Sedan blev det äggoljetempera förstås!!! Oxidsvart på bordsskivan och gråvitt på benen;

Ni har säkert läst det fina reportaget om Åse Bäckströms hem i Lantliv för några nummer sedan. Kommer ni ihåg den fina skänken och det runda lilla bordet i hallen? Färgvalet svart/vitt inspirerade mig! Styling: Johanna Flyckt , Marie Delice Karlsson Foto: Mari Eriksson

Underbara färg!

Blir så glad av att måla med äggoljetempera! Vet inte varför, men den är bara SÅ tacksam att måla med. Lättstruken, fyllig, vacker... Vore den en maträtt skulle jag kunna äta den med sked! Kanske...

I allafall, här är beviset. Jag har gjort det. Dörrarna som varit "ogjorda" alldeles för länge är nu på plats. Färdiga! Så här såg de ut. Efter mycket skrapande, som görs på småstunder, när man är småbarnsförälder, såg de ut så här: Och nu, efter tre strykningar med äggoljetempera:

Foder målade med linoljefärg (S2502-Y). Dörrens färg från OVOLIN (9-616).

PS. Nu fattas ett snyggt dörrvrede också. Jag trånar efter detta (dörrtrycke i järn) från Gysinge. Men kanske det inte passar stilmässigt på denna dörr? Vad tycker ni?

Ljusare tider!

Lampor behövs även ute, det har vi verkligen märkt denna mörka vinter.

Hade länge trånat efter en så här snygg utelampa från Gysinge. Förra julen slog jag till och köpte mig en i julklapp till mig själv. (Kring jul brukar Gysinge ofta ha 10 % rabatt, då får man passa på...) Nu har de visst lamprea (se bild.).

Eftersom vi inte har något tak, eller förstukvist vid vår dörr, så gör det inget om lampan "tar plats". Det blev Kvarnlampan som har ett extra "blad" på lamparmen. Tidstypisk utelampa från tidigt 1900-tal. Vit emaljskärm med blå kant, och handblåst glaskupa.

Här syns våra foder över dörr och fönster. Vi har lånat profilen från ett äldre hus i trakten. Alla plåtdetaljer är i galvad plåt. Plåt över fönstrerfodren är kanske inte helt korrekt byggnadsvårdsmässigt, men ibland får man "ge sig"...

Fodren vid fönster och dörrar är målade i en varmgrå nyans. Ett tips om man vill få ett hus att se äldre ut, är att inte använda rent vitt på detaljer. Det kan ge en hård kontrast. Vi har också använt den ljusa Faluröda. Så såg rödfärgen ut i Sverige fram till 1960-talet. Fönstren är målade i en grågrön nyans och dubbeldörren i gulockra (färgen ser lite "skarp" ut på fotot).

Den lite trötta och glesa kransen på dörren är gjord av björnmossa. Kanske får kolla hos er andra efter lite mer "vårlig-krans-inspiration"...!?

Ögon känsliga för grått...

- Mamma, varför måste allting bli grått i det här huset? (6-åringen ser sorgset på den nymålade dörren).

Vet att många av Er bloggare är galna i just färgen vitt. Jag gillar också vitt, men gärna i kombination med GRÅTT. Vita väggar (brutet åt det varmgrå), varmgrå (S2502-Y) foder, och så tänkte jag mig riktigt mörkgrå dörrar till. Fegade dock ur lite, blev ljusare än jag tänkt...
Färgen är äggoljetempera från OVOLIN (9-616). En underbar färg. Tjock som turkisk yoghurt (eller kanske mer lättcremefraiche...) lättmålad, och så FÖRLÅTANDE. Har du lite bråttom med underarbetet så gör det inget! Färgen fyller snällt igen. Och ytan blir sedan skimrande och matt.

Hade lyckan att finna en massa överblivna dörrar på ett bygge i den stora staden. -Får man ta? frågade jag fräckt. - Visst ta så många du vill! Trodde knappt mina öron. Skyndade hem efter svärfar och bilsläp. Vi lastade (många mer än vi behövde till vårt då nyköpta hus). Nästa dag var de inte gratis längre. Den här satte vi in mellan kök och vardagsrum. I många år har den varit så här- avlutad. Allt skulle avlutas då, 1991, tror jag. Ni minns säkert. Att måla dörrar har inte varit högsta proiritet. Men nu!

Efter en strykning med äggoljetempera. Satte på ett gammalt kammarlås, som väl egentligen inte stilmässigt hör till en sådan här dörr. Men jag gillar kammarlås. Värre är väl kanske, att jag var tvungen att fästa det med stjärnskruv. Som att svära i kyrkan enligt de "riktiga" byggnadsvårdarna...

Men VARFÖR är det så svårt att hitta spårskruv på en vanlig järnaffär??? De idiotförklarar dig, jag lovar. Visst de finns nog att specialbeställa (svindyrt) eller skicka efter från Gysinge (också ganska svindyrt). Jag försökte åtminstone spackla igen skruvhålen med Linoljespackel...
Efter strykning nummer tre. Försökte ta en närbild så ytan syns. Men den gör sig inte på bild... Hade tänkt sno idén om att skriva på fönsterglaset från "mig och Alice" Har ni sett hennes skafferidörr? Kanske "KÖK" i ena glaset och "RUM" i det andra? Förslag mottages tacksamt.

Bland min "dörr- skatt" fanns också ett par dubbeldörrar som vi aldrig fick plats med i huset under vår första renoveringsomgång.

När vi skulle bygga ut såg jag min chans! Någonstans måste de få plats. Det blev mellan ett ganska stort vardagsrum och ett mycket litet kontor. De har ännu inte blivit renoverade (bara suttit där de sitter i FYRA och ETT HALVT år...)

Om jag visar en "förebild" kanske jag får tummen ur...

Vårt vardagsrum, sett från den nymålade dörren mot de förskräckliga. Slagbord och morfars stolar målade i pärlgrått. Väggfasta bokhyllan i bakgrunden berättat jag om en annan gång. Arbetsnamn för hyllan: Bokhyllehelvetet.

God natt!