måndag 27 juli 2015

onsdag 8 juli 2015

Nya vägar...




















I änden av vår grusväg ligger ett alldeles underbart ostört litet hus. Det omges av ängar och skog. Ett gårdstun omges av ett boningshus, uthus och andra små byggnader. Det känns verkligen orört och oförstört. Den här våren har jag tagit cykeln hit många gånger. Vi har nämligen fått chansen att köpa detta ställe. Och det gjorde vi!



















Lite tänkte vi nog bara med hjärtat. Skulle nämligen en dag vilja sitta där på verandan som en riktigt gammal gråhårig tant, dricka kaffe och klia på katten. Marken som hör till ligger alldeles bredvid vår mark, så våra kor får också större beteshagar. Japp! När vi nu NÄSTAN är klara med alla planer för vårt hus, så ger vi oss in i ett nytt projekt...


















Tanken är att till en början hyra ut huset. Just nu är det ett väldigt "lantligt boende", eftersom det inte finns WC och dusch inomhus. Här är det utedass, och vaskning som gäller! Omgivningarna är underbara, med vandringsleder och sjöar i närheten. Och Värmland är verkligen vackert! 





















Så är det någon som vill hyra ett litet hus i en värmländsk skog, och verkligen vill testa att leva utan vissa bekvämligheter, så passa på! Tanken är nämligen att det ska bli ett litet tillbygge så småningom. Med lite bekvämlighet- typ badrum! Tror den gråhåriga tanten skulle gilla det...

Annars gillar jag också tanken att lägga dessa funktioner i ett annat hus än boningshuset. Ladugården är helt fantastiskt välbevarad med små bås för kossor (tänk att ta ett bad där!)
Ska visa mer bilder inifrån en annan dag. Så kika in igen! Kanske bloggen har vaknat till liv.

Håller bara på att "försiktigt" (Puh!) fräscha upp några ytskikt med linoljefärg och äggoljetempera. 


torsdag 5 mars 2015

Mot en ny Vår!

Jag känner att jag inte är riktigt färdig med vintern! (Törs man säga så...) jag är nog en raggsocksmänniska, som gillar att kura framför vedspisen och ligga på soffan under en filt. Men också att åka skidor i bitande kyla (och perfekt glid förstås) Det senare har tyvärr inte inträffat så många gånger denna vinter. Sportlovsvädret förra veckan var milt och grönt här i Värmland!

Men jag har ändå burit in ganska mycket spisved denna vinter. MEN varför är det så svårt att hitta en vedkorg som passar i "hålet"...

För några nummer sedan så var det en "vedspis-special" i Gård och Torp, där de skrev mycket informativt om vedspisens historia, och skötsel.  Mycket intressant! Bl a om det faktum att vedspisen som ju är gjord för att lagas mat på, inte är gjord för att "mys-elda" i, eller för att få värme. Det var mer en bonus. Och att elda för värmens skull, kan bli ett för "hårt" eldande för en vedspis. Det kan man nog se i vår spis. Det eldfasta murbruket på sidorna inuti spisen börjar vittra sönder. Vedspisen är en Husqvarna 026 (högereldad, vilket jag förstår är lite ovanligt). Den satt inte i vårt hus från början. Spisen är äldre än vårt hus (byggt -38), och är troligtvis från slutet av 1800-talet. Vi köpte den renoverad. Idag kan jag tycka det är jättesynd att vi inte renoverade den emaljerade vedspisen som stod i köket. Vi trodde det var en omöjlighet, och föll för den mer "romantiska" svarta sekelskiftesspisen. Smaken förändras med åren, och "tänket" blir också annorlunda kring vad och vilken stil som passar var. Därför brukar jag råda: - Ha inte för bråttom när ni vill riva ut saker ur Ert renoveringsobjekt på en gång. Vänta! Stilideal brukar komma och gå. Och det som kan tyckas fult eller "felaktig" stil, kanske är just det som passar ihop med just ditt hus!

Nu gillar jag trots allt vår vedspis väldigt mycket.
Jag tänker att jag borde kolla upp hur svårt det kan vara att själv laga innerväggarna med nytt murbruk (kanske Du provat?). Den borde svärtas med spissvärta, det borde den. Askan måste rakas ur med jämna mellanrum, och veden måste bäras in med handkraft. Sådana praktiska och fysiska aktiviteter som gör vilan framför brasan så mycket skönare!
Ved och ägg. Hämtas i olika korgar. (Spånkorgen är dock inte för veden. Mer till kaffetermosar och fikastunder!) Nu har dock hönorna äntligen satt lite fart på värpandet efter sin vintervila. När bilden togs var det fortfarande stiltje... Ett ägg var den dagens skörd. Ett säkert vårtecken brukar vara en välfylld korg! Vi är snart där. 

torsdag 8 januari 2015

Än finns liv...

... på den här bloggen. Redan 2008 funderade jag på hur man skulle få tid till sin blogg, och om "glest-mellan-inläggen-ångesten". I det HÄR inlägget. Jag har alltså bloggat sedan 2008. Numer blir det mest att jag använder min egen blogg för att läsa mina favoritbloggar ur min egen blogglista. Fast jag borde nog uppdatera min blogglista. Många bloggar har funnits med från början. Och har liksom min stannat av. Ska nog rensa bort de "döda" bloggarna, men tänk då om någon (liksom jag) bara "vilar" sig lite!!! Säkert har Mitt Egnahem blivit bortplockad för att den uppdateras för sällan. Och det kan jag förstå.

Fortfarande finns dock lusten till att skriva, och blogga. MEN sedan digitalkameran dog blir det mest foton m iPaden eller iPhonen och det BLIR inte så bra fotokvalitet!

Fortfarande kommer tankarna om, att det HÄR skulle jag kunna skriva ett blogginlägg om... Eller det här... 

Så här kommer några bilder som skulle ha kunnat bli blogginlägg:)
Jag skulle kunnat blogga om alla mina fantastiska amaryllisar som, pang, börjar blomma på efterjulen. Denna, i en fantastisk kruka av Kerstins man, Anders Fredholm. På en Ikeapall som jag faktiskt testat stänkmålning på. Med tempera. SÅ kul! 
Eller att julstämning skapas så bra med favoritpyntet. Gärna gammaldags. Som mormors trasiga pappersängel. Och lovika- krukan och ljuslyktan, som jag stickade för några år sedan.

Eller att än är väl inte julen slut? Här håller den iallafall på ända fram till tjugondeknut- dagen. (Man gör som man vill!) Hos oss kanske det beror lite på lathet, men också väldigt mycket på att det har varit ett så ljuvligt härligt jullov... Vill suga liiite till på julkaramellen. 
Tänder fortfarande ljus överallt. I kronan som fått den traditionsenliga lummern (förlåt Moder Natur, har nu hört att det tar hundra år för lummern att växa till sig...) 

Väggfasta bokhyllan i bakgrunden, HÄR kan ni läsa om hur och när den byggdes. (Arbetsnamnet var BokHylleHelvetet...) Den bruna väggbonaden till vänster tröttnar jag inte på. Klässbols fantastiska "Himmel och Helvete". 

Ja, det hade nog kunnat bli flera blogginlägg!
Att vi fick snö, och blev av med den, och att den kom tillbaka. Att Mannen gjorde en "trefot" a'la Ernst (av granar och med lykta i mitten) Åhhh vilken mysig julstämning det blev! Men jag avslöjade inte vems idén var. Mannen har ett lite komplicerat förhållningssätt till Ernst... 

Jag hade också kunnat önska GOTT NYTT BLOGGÅR till alla eventuella övervintrande läsare här! 
Det hade jag...

PS. Jag hade också kunnat tipsa om en helt underbar blogg som jag precis upptäckt: Kammebornia.se Åhhhh, vilket härligt hus, inte alls så där sönderrenoverat (som jag ibland kan tycka är normen). Och Och bloggerskan verkar även hon suga ut det sista ur julen! Läs den om ni inte redan upptäckt den. Ord och bilder- allt är så vackert! 




onsdag 3 september 2014

Fönstervård

Så typiskt. 2014- en lång, varm, solig sommar. Perfekt för fönsterrenovering och linoljemålning. Men också helt perfekt för att bara ta det lugnt.

Så kom då SISTA dagen på semestern, och ut kom det första paret fönsterbågar för lite "ombryning". Och DÅ börjar det blåsa och störtregna typ varannan dag (men jag vägrar att klaga över vädret denna sommar:)

Med en svart sopsäck för fönstret, som rasslar lite i vinden, har det nu gått några veckor. 

Dessa fönster nytillverkades 2003, till vårt utbygge. Vi satte i gammalt fönsterglas och kittade med linoljekitt. Sedan målades de med 3 lager linoljefärg i NCS-kulören (ungefär): S4010-G10Y. I utbyggnaden, där fönstren sitter, är de ganska utsatta för väder och vind. Inte skyddade av något takutsprång. Väderstrecket är öst. Så efter 10 år så har de blivit ganska medtagna. Man kan skjuta upp underhåll, bara genom att stryka över med lite (gärna uppvärmd) linolja, (bättre inträngning, eller sk halvoljning uppblandat m terpentin) Nåväl, OM vi hade haft mer moderna fönster tror jag kanske inte en så här ganska lindring renovering ens varit möjlig...

Vår lilla lillstuga (där jag förut sålt bl.a. linoljefärg och tempera, därav färgproverna på bortre väggen), fick agera verkstad.

Jag slipade lätt på fönsterbågarna och pillade bort löst sittande kitt. I bågarnas underdel lossnade nästan allt kitt. Sedan tvättade jag med målartvätt/linoljesåpa. Efter det fick det torka ordentligt. Sedan kittade jag med kittkniv, där kittfalsen var helt borta, och lade i kitt med fingret, där det fattades lite. Ett tips är att samtidigt doppa fingret i linolja och liksom "gojsa in" linoljekitt och linolja i sprickor och där kittet lossnat från fönstret. Viktigt att det blir helt tätt mot fönstret, så ingen fukt kan tränga in. 
Att kitta är faktiskt inte så svårt som man kan tro. Ett bra, ganska bearbetat, mjukt linoljekitt, och en kittkniv behövs. Våga testa! Och sitter fönstren på övervåningen är det INGEN som ser om inte resultatet blir perfekt! Övning ger nämligen färdighet. "Göra-själv" gör också att "omöjligt-dyrt-att renovera-lika-bra-att-byta-till-nya-fönster" -argumentet liksom faller.

Nya fönster/fönsterglas/planglas tar ofta väldigt snabbt "död" på ett gammalt hus. (Ur byggnadsvårdssynpunkt förstås, sedan får man välja själv...) 

Sedan får bågarna torka igen. Som sällskap står här en äggkläckningsmaskin också (kanske någon gissade rätt??) Jo, mannen har här projekt "nya kycklingar" på gång. 
(Ooooops, det står visst ett urdrucket vinglas där också- vad gör man inte för att förgylla lite fönsterrenovering...) Och sedan är det bara att måla. Jag tänkte åka och köpa ny färg, nytt kitt osv... Men jag började leta i gömmorna istället. Fann en burk linoljefärg med datummärkning: 2002-10-07!!! Jag rörde en stund, (en bra stund), hällde i lite mer linolja o pyttelite terpentin. Perfekt! VILKEN annan färgsort hade varit målningsbar efter 12 års förvaring??? 
Tre lager blev det. Och nu är fönstren på plats igen. Svarta sopsäcken borta! Nu har jag i och för sig fyra stycken fönsterbågar kvar i detta sexluftsfönster. Men hittar jag något bättre och mer vindtätt alternativ att täcka fönsterhålet med, kanske jag fortsätter i höst. Annars får det vänta till nästa/en annan sommar!
PS. Kycklingarna har kläckts! Tack för sällskapet!
Eftersom de alltså kläckts i avsaknad av en riktig mor, får de här vistas under värmelampans sken tills de blir lite större!

söndag 4 maj 2014

Plötsligt...

... Står en kalv i hagen. Som överlever!
Plötsligt minskar vedhögen lite... Dags att tänka på nästa vinters värme.
Plötsligt går det att ha dörren öppen... Dricka kaffe på trappen. Plötsligt börjar allt om... Grönskan spirar i hagen. Livet återvänder. Kanske det är en klyscha- men det är så sant: TACKSAMHET föder lycka. Jag är så tacksam att jag får vara en del av detta. Får bo på den här platsen. Uppleva en vår. Den här påskhelgen har varit helt otroligt vacker här i Värmland. Att sitta med en kaffekopp och lyssna på vårgalna fåglar, kolla in vårvirriga hönor som letar bästa käket. Och en nybörjar-vinglig-våryster kalv hoppa omkring. Det ÄR lycka! 
PS. Ett försenat inlägg... Vet inte varför jag ibland tvekar med "publiceraknappen". Nu är det gjort. Hoppas Du har en härlig vår Du med!
PS.2: Veden är kapad, kluven och inne i vedboden!

måndag 24 februari 2014

Tankar om Tid.

Det finns inget som är så rogivande som ljudet av en brasa eller tickandet från ett gammalt väggur! Det måste vara något nedärvt i våra gener, ljudet av en brasa inger trygghet, säkerhet, värme, vila... Och i vilka miljöer hör vi idag ett tickande Ur? 

Klockan är arvegods, och från början gillade jag den inte- tyckte den var lite "prålig! Men med åren så har den blivit en del av vårt kök. Glömmer "någon" att dra upp den blir det plötsligt väldigt tomt... 
Den slår också med en alldeles speciell klang. En markering att tiden finns! 

Och det är väl det vi ständigt slåss mot i vårt stress-samhälle. Att jaga tid! Vi har ständigt "för lite" tid, lite "kort om" tid- trots att vi alla har precis lika mycket tid!

Har ni läst Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid"? Det är en ganska tunn, men mycket tankeväckande bok. 

När jag fick min TREDJE påminnelse från biblioteket, att jag borde lämna tillbaka min bok i tid, tänkte jag: -VAD i hela friden håller jag på med? (Hade inte läst den, trots att tanken var det när jag lånade den förstås!) - Kan Jag inte ens ta mig tid till att läsa en lite bok om att just ta sig tid!!!! (Har i perioder tyvärr prioriterat bort min egen läsning, pga renoveringar, barn, jobb, osv, osv...)
Så jag läste den. Tog inte alls mycket Tid:) Och jag tänker på den än, fast det nu var något år sedan. En sak jag kommer ihåg från boken är Bodils egna(?), definierade "STÄLLTID".

Åh vilken tröst det är att tänka på Ställtiden! Hon menar att all tid som man tänker på det där som man borde gjort för länge sedan (projekt, telefonsamtal, samlade högar, ja vad det nu kan vara som man borde tagit itu med...), är inte förspilld tid utan helt enkelt en fas av förberedelse inför det som ska göras.
Kanske inte alltid så medvetet, men när man sedan väl gör saken så tar det ofta ingen tid alls! För att Ställtiden, tiden innan du började, var värdefull.

Trösterikt tycker jag! Speciellt i ett gammalt hus där allt går lite långsamt.

Min gamla kökssoffa i köket- också arvegods, och vilken svindlande tanke att tänka på alla som vilat här en stund genom tiden. Ingen förspilld tid inte!

Så ibland tar jag igen mig här. Under den tickande klockan, med vedspisen tänd, och dörren in till storrummet stängd- DÅ blir det snabbt varmt och gôtt i köket.

Ta er Tid! Tid att vila. Tid att tänka. Eller bara va`...