Fönsterfunderingar...

Bra sagt!
”Den här frågan håller jag på att tjata ihjäl mina vänner om, men man ska aldrig byta fönster i hus byggda före 1940-talet. Huset dör och de ser liksom gapande förvånande ut. Planglas är det värsta glas man kan sätta in, eller sådant där trist treglasfönster. Även det mest misskötta fönstret kräver bara fem procents restaurering för att det ska bli bra igen.” Säger Ulla Skoog i nummer 44 av den småtrevliga tidningen Land

Vad bra sagt! Men få nu inte ångest om det är precis vad ni gjort, bytt ut alla originalfönster mot nya i planglas. Är man inte så insatt i husrenovering, så följer man ofta de råd man får av ”experter” . I bygghandeln, av grannen, t.o.m. av regeringen (vi får ju bidrag för att byta fönster i energisynpunkt…)

Hoppas dock inte du åkte till tippen med dom. För även om nu inte vi orkar renovera gamla fönster just nu, så kanske någon annan vill sätta tillbaka dom i framtiden. Eller så lär du dig att renoverade gamla fönster faktiskt har bättre energivärden än nya, och du betämmer dig för att en dag åter sätta in dom igen. Eller så säljer du till någon annan som vill använda dina gamla fönster. Handblåst, och tom maskinfalsat glas tillverkas inte längre. Så släng inte!

Äntligen har jag fått i innanfönstrens beslag! Better late than ever... Den observante ser att jag inte har någon klisterremsa över springan. Jag har istället satt rejält med linsnöre imellan som isolering.
Min favoritkokbok med bästa julrecepten syns på bilden; Rosendals trädgårdscafè. Ska du baka egna pepparkakor, så finns det bästa och godaste receptet där! Knapriga, knäckiga och försvinnande goda...

Och har du en gång fått upp ögonen för skillnaden mellan modernt planglas och handblåst glas så förstår du. Att stearinljus aldrig kan skimra lika vackert i dött planglas.

Fast sanningen att säga så är det också mycket jobb men fönster. Ett evigt pysslande och gullande. Underhåll och översyn…


Från min bloggplats i soffan. En massa gamla pressglas med värmeljus och tända adventsstjärnor.

Fot och fint!

Gråmulet och ganska varma vindar är det här i Värmland. Inte mycket till adventsstämning kanske. Men till butiken har vi fått hem fina saker från Norra Hammars Bruk. De har anor sedan 1800-t, och nytillverkar nu saker i gjutjärn som tidigare funnits i produktion.

Som den här fina julgransfoten t.ex. Det är en klassiker som håller i generationer. Något för barnbarnen att ärva...
Den finns i originalfärgen grön-guld, och i svart.

Ljusstakarna i gjutjärn kommer också därifrån.

Utanför lillstugan har björken fått röda äpplen i tjärsnöre och ljuslyktor. Jag blandade lite lyktor, som barnen gjort av gamla glasburkar, och lyktor från min grannes butik Ängastugan, som firar två årsjubileum idag!
Vi trotsar mörkret, tänder i vedspisen. Och kurar skymning...

Adventspyssel

Plats: Stuga någonstans i den värmländska skogen.

Ingredienser: Kära vänner, bras-sprak, god mat, vin och pyssel.

Resultat: Kransar till advent, tokrolig Lovika-kruka (efter idé ur senaste Lantliv), och så blev det en ljuslykta. Har inte stickat på säkert 15 år, och jag lyckades få ihop något!

Gott att tanka lite inför en hektisk tid. Lördagar i nov-dec har butiken extra julöppet. Berättar mer snart om fina saker. Julklappar och inspiration.

VÄRME- VED- VILA

Hur många pannrum har ni sett på inredningsbloggarna?

Pannrummet, detta undanskuffade, bortglömda men ack så viktiga rum. Vi har vår groventré rakt in i pannrummet. Här staplas nästan dagligen ved. Här torkas tvätt, snubblas över stövlar, förvaras verktyg och bra-att-ha-saker.

När vi nu gjorde om vår lillstuga till byggnadsvårdsbutik i somras så fick vi ett stort problem med förvaring. Lillstugan hade nämligen varit knökfull med säsongsgrejer, vinterskor, pjäxor, hjälmar, kläder som väntade på att nästa bror skulle växa, och ja ni vet. Jag började med att rensa ut och SLÄNGA. Är ingen fena på fengshui. Men det är rätt skönt att slänga…
(Men varför sparar man gamla pärmar från GYMNASIET!!!)

Sedan började vi fundera på vårt pannrum. Det är väldigt högt i tak i pannrummet eftersom det hamnade i en nybyggd del. Förvaring högt upp efter taket borde funka. Och inte var det målat heller (ni har väl aldrig börjat använda ett rum innan det är färdigt???) Arga snickaren hade gått loss hemma hos oss, jag lovar. Men de ogjorda delarna håller vi tappert från bloggen…


Jag sätter inte upp hyllor utan att måla först. För då blir det ALDRIG gjort. Så jag tog lite slattar som jag hade. Det blev äggoljetempera. Glasfiberväven satt redan (omålad) Taket målades av praktiska skäl inte vitt. Det ryker in ibland när man eldar med ved. Har i hemlighet drömt om att våga ett riktigt färgstarkt tak, och härinne gick jag loss. Ska visa mer bilder på taket, men här syns det att det är lite åsk-grå-blått.
Plastförvaring från IKEA rummer ganska mycket. Trådkrokar från vår butik.


Konstigt kanske, men i pannrummet har vi ett av våra snyggaste golv. Gammalt takskiffer från Glava. Återanvändning! Det är otroligt tåligt och ser aldrig skitigt ut!



Pannan är en vedpanna Arimax 35. Den har några år på nacken (Den gula snyggingen högst upp i inlägget). Här bakom står ackumulatortankarna 3 st a´500 l. Den värmen räcker länge. Vi har vattenburen golvvärme i hela huset. I kombination med trägolv (28 mm tjocka). Det fungerar bra.

Vedhanteringen är det mest Mannen som sköter. ”Ved-Värme-Vila”- låter väl fint? Det tar bara ett bra tag innan man kommer till det där ack så viktiga ”Vila”


I fönstret har nu det insyns-skydd kommit upp som jag köpte för evigheter sedan på Designtorget. Företaget heter ”Strössel-design”, och mönstret ”Flinga”. De har ett som heter ”Pelargon” också, som är ganska vanligt. Jag tyckte detta var en så bra idé, för jag har gått omkring och retat mig på att det utifrån ser så ”skräpigt” ut i just pannrumsfönstret. (Inte för att så många går förbi här ute i skogen… men jag såg det!)

Här hamnar avfettningsflaskor, skruvmojänger, hörselkåpor och annat som Mannen bara måste veta VAR han har. Så jag tyckte detta var jättesmart. En löstagbar fönsterfilm som ger lite intryck av gammaldags slipat glas! Jag passade på att sätta upp den innan innanfönstren kom på plats.

Mannen var inte lika glad.
-Vad är det här!?
-Är det inte snyggt? Istället för gardin?
- Jag kommer bli galen, jag gillar att stå här och kika ut när jag tänder i pannan… (Det finns inte så jättemycket att titta på utanför vårt pannrumsfönster, men jag förstår vad han menar)


Det sitter kvar än…
PS. Hur ser Ert pannrum ut?

Oktobertradition

I den lilla idylliska staden Arvika är det alltid Mârten den första helgen i oktober. Då äts det kålsoppa och trängs på gator och torg. Alla man ser hälsas med;
-Hej på mârten!

Hur gammal traditionen är vet jag inte riktigt. Men som inflyttad fascineras jag av vad stark traditionen är, och ALLA återvänder hem den här helgen. Det stämmer verkligen att värmlänningen är glad, gemytlig och skojfrisk!
Åtminstone på Mârten...


Mellan regnskurar, iskyla och lottförsäljning hann jag fynda dessa korgar. Tror det var en smålänning jag köpte av. Lövkorg och potatiskorg. Hösten är här och potatisen upptagen... Tyvärr inte av mig. Tvättad potatis från affären men solrosor från mina sålådor!

Tid och Trä...

Hamnade framför tv:n och såg ett inslag i "efter tio" som handlade om föräldraskap. Linda Skugge kunde inte förstå hur föräldrar med tre barn kan hinna med någonting annat än hämta och lämna på aktiviter, packa väskor och se till att rätt grej och rätt unge hamnar på rätt plats. Läsa läxor och fixa mat, handla frukt och tvätta gympa-kläder. Jag är beredd att hålla med. Hur GÖR folk? Och dom som jobbar heltid?

Och mitt i den intensivaste perioden med tre skolbarn går jag och startar ett företag... Ibland tänker jag att jag borde väntat så där 10-15 år. Eller kanske tjugo? Eller, när klarar dom sig själva egentligen...?

Fast då hade det säkert aldrig blivit av. Jag vet att många fixar att kombinera familjeliv och företag hur bra som helst. Och dessutom ha en uppdaterad blogg.

Bloggen, ja. Konsten är kanske att inte göra för LÅNGA inlägg. Lite lagom så folk orkar läsa (och någon orkar skriva...). Och INTE för många bilder. Ska se om det går.



Före- och efter-bilder tycker jag sjäv är kul att se. Här vårt pastell-plastiga golv som blir snyggt trägolv. I lillstugan som nu är byggnadsvårdsbutik. En stor skillnad att ha butiken så nära.

Läs gärna mer på min andra "företags-blogg". Där skriver jag om vart jag hittat trägolv som hyvlas med kärnsidan upp (ger ett tåligare golv, som inte kupar sig åt fel håll).

Men varför i hela friden ha TVÅ bloggar, när en är nog att uppdatera???

Mest för att det verkade som en bra idé när jag skulle göra en hemsida för företaget. Blogger kunde jag ju liksom med... Jag försöker hålla en mer "privat" ton på "mittegnahem"- sidan. Den andra är liksom mer mitt "jobb", och representerar företaget.

Inte blev detta inlägget kort och läsvänligt inte! Får öva mer.

Listigt!

Förlåt Granne med Selma , jag lånar din vitsiga rubrik.

Jag har också varit LISTIG.

Jag gillar att läsa Gysinges handbok. Nu har ju nr 9 kommit ut, men jag lusläser fortfarande "åttan". Man kan bläddra och bli lite inspirerad, även om man inte har råd att köpa allt! De har ju också en ganska skön "Kajsa-Warg-inställning", (man tager vad man haver och kryddar med lite reservdelar från Gysinge så klart...)

I allafall hade jag kollat in den snygga handhyvlade listen som de använt som en avdelare och "bröstning" på väggen. Måla i en mörkare färg nedtill och det ser ut som en snygg panel! Jag satt och grunnade lite i vår lillstuga. Jag hade satt lump-papp i rutor och ville nu avdela ett mörkgrått fält nedtill... Kollade in den handhyvlade listen och började snegla på... den otroligt fula skugglisten som jag just rivit ned från furutaket. Om man vänder på den och spikar upp den på väggen med klippspik... blir det inte lite likt???
Kanske inte, men helt ok!

I allafall maximal återanvändning. Den andra väggen i lillstugan blev klädd med pärlspont, för att sedan kläs med hyllor.

Pärlsponten målade jag i linoljefärg (15% grön umbra), och för att visa skillnaden målade jag lumppappen i äggoljetempera. Ljusgrå, nästan-vit (9-611) upptill, och mörkare grå (9-615) på "bröstningen" a´la Gysinge.
Listigt va!?