måndag 30 december 2013

Årets sista dag

Hejdå 2013!
Ganska otroligt att det nu gått sex år sedan jag började blogga. Satte mig ner och började läsa igenom alla inlägg från 2008. Oj, vad mycket som hänt! Jag kan tycka att min Blogg verkligen tappat styrfart sedan dess. Inläggen var frekventa, ganska "rappt" skrivna, och kommentarerna var många! Tidens gång visar sig väl även i denna "konstgjorda" cyber-värld. Ett hem och dess projekt, blir förstås uttjatat. Vad finns kvar att berätta om? Att visa? Många har gått över till den "snabbare" Instagram-världen. Ett foto- en kortfattad kommentar- och ett snabbt gensvar. Även jag finns på Instagram, men då mer som privatperson. Bloggen är mer "avpersonifierad", för att den ska kännas angelägen för fler än de närmaste. Men ens egna inställning till bloggar förändras också. I början blev jag irriterad om någon visade personliga bilder på sig själv och sina barn. Det kändes för privat. Inte allmängiltigt. Men nu kan jag tycka det är lite kul att folk bjuder på sig själva, och visar vilka de är, också med ett porträtt. Bloggandet är en balansgång. Mellan att vara personlig, men inte alltför privat.

Här förbereds det för nyårsfest. Dukar med arvegodstallrikar, billiga glas och dyrare glas på finfina klässbolsduken. Vita rosor och gråa servetter ihoprullade med ett tjärat snöre. Hummer och champagne minsann! 

Om Du bloggat länge: Hur har Ert bloggande förändrats? Vi fortsätter väl ett tag till?
GOTT NYTT ÅR! 

fredag 20 december 2013

Fejas det?

Kanske det städas lite extra inför Julen? I hörn som annars glöms bort? Ni är förstås redan färdiga? Jag tänker varje år, att i ÅR DÅ ska allt vara så där fejat, nystruket och doftande redan i NOVEMBER... Så man kan mysa, och glögga och njuuuta, och mysa lite till och stillsamt begrunda Julens Budskap... Tyvärr hände det inte i år heller.

Städkit: bästa trasorna i 100% lin, linoljesåpa tillverkad i Brunskog, Värmland
Så nu står jag här. Några dagar tillgodo. Kavlar upp jeansen. Häller upp det kalla skurvattnet. Sätter på julmusik-spellistan (älskar Spotify). När jag skurar Salen (kallar egentligen inte alls vårt vardagsrum för Salen, men tror jag ska börja:), passar det perfekt att skura golvet till Michael Buble's "40-tals-lena storbands-röst". Passar perfekt till mormors möblemang och Blocketfyndade Malmstens-soffan. Andas lite nostalgi här inne.
Och linoljesåpa skall det vara. Kolla, jag har äntligen hittat en svensktillverkad (t om lokalproducerad) linoljesåpa! Sedan är det bara att börja...


Två olika hinkar behövs. En till blötläggning av golvet (använder då en vanlig golvmopp), och en för skurvattnet. Mycket linoljesåpa i, i år. 
Fyra till fem golvbrädor blötas i taget. Blöta. Skura. Torka efter med bara vatten. Kallt. Och Blötläggningsvattnet fick jag byta ganska ofta (tyder på att detta var välbehövligt!)
Ett riktigt arbetspass blir det. Och gratis fotvård. (Linoljesåpa är BRA för fötterna...) Faktiskt. Lite julfeeling blir det. Doftar SÅ gott. Och det känns gott att liksom "ta hand" om sitt hem. Och det ger resultat. Nu är det svårt att fånga på bild utan bra ljus. Men grangolvet blir ljust och får en underbar lyster. Skurgolven är så "förlåtande". Efter en skurning så reser sig träet och liksom "lagar sig självt". Och hinner man inte skura "på riktigt", så är det helt okej att bara torka av med lite kallt såpvatten (men då inte så mkt såpa i vattnet). Perfekt blir aldrig ett skurgolv! Skavanker och spår efter de som bor, det blir det!
God Såp-Jul på Dig som läser!

fredag 18 oktober 2013

Höstsol!

Vilken morgon det var i morse! Älgjaktens sista dag var kall, klar och solig.
Jag smög in i kohagen och plockade lite mossa. Den hamnade i de buckliga hinkarna...  
Lillstugans veranda fick också lite mossprydnad. Och äntligen har jag hittat en kvast som kan ersätta den gamla. Jag hade en sådan här handgjord, smal kvast förut, och det är den bästa kvast som finns! Och tänka sig, denna är gjord alldeles här i närheten. En borstbindare från Arvika! Leve gammalt hantverk. 

tisdag 30 juli 2013

Att komma hem.

Jag älskar att komma hem. För att kunna komma hem så måste man ju förstås åka bort ibland. Vi har åkt långt, långt. Sverige är ett långt land. Ända upp till Norrbotten och tillbaka till Värmland. Det blev 250 mil! Mer om resan en annan gång kanske, men nu ska jag försöka beskriva känslan när man ser sitt hem igen, med helt "nya" ögon. Jag går en stund och "tar in" vårt hem och vår trädgård.

- Nej men oj, SÅ hög har väl malvan aldrig varit? 
- Jisses vad det har växt i trädgårdslandet! Det svämmar över!



- Hmm, vad hemtrevligt och mysigt vi ändå har det- är inte Mårbackapelargonerna ovanligt vackra i år?

- Och trasmattorna och skurgolven- vad fint!

Jag går omkring och beundrar min trädgård och vårt hem,  plockar in buketter av vitpyttan, känner mig som en gäst på ett alldeles ovanligt trevligt och mysigt ställe, och tänker att här har dom allt fått till det ändå! ( än har jag inte börjat se alla " projekt och ogjorda saker" som ändå finns i alla vrår...) Än tillåter jag mig att njuta och se allt fint vi faktiskt gjort under alla år på vår lilla gård. Älskar den känslan när man  ser det gamla och invanda på nytt. Hemma! 

Tror vi människor har ett stort behov av den trygghetskänslan som ett hem ger. 

Men nu har det snart gått en hel vecka sedan hemkomsten, mitt komma-hem-leende har väl avtagit lite, och jag börjar ladda upp inför ett stort "måste"- fönsterrenovering och underhållsmålning på fönster som skriker på hjälp!!!

tisdag 2 juli 2013

Så i ruta

I ett par år nu har jag sått fröerna i små "rutor". Det är ett sätt att utnyttja utrymmet mycket intensivt för den som vill ha mycket grönsaker på liten yta. Man odlar i djupgrävda, upphöjda, väl gödslade bäddar. Egentligen ska varje ruta vara ca 30 gånger 30 cm, men mina sålådor är ca en meter breda och tre meter långa. Rutorna blir då 50*50 cm, och man får plats med 12 rutor i en så-låda.
Idén fick jag från den här boken: Bonniers stora bok om Din trädgård. 
Huvudredaktör är den "legendariska" trädgårdsjournalisten Karin Berglund. Egentligen den enda trädgårdsbok Du behöver:) Den innehåller allt....

Så här KAN det se ut när man odlar i rutor.

Efter att ha varit bortrest ett par dagar lyfte jag på markduken som skulle hålla hönorna borta från (den seeena) sådden. Och se det har grott! Lite sent att gallra rädisorna, bladen hade blivit stora. Av de bortrensade bladen gjorde jag pesto ( Mums- gröna blad mixas m solroskärnor, riven ost, vitlök o lite cayennepeppar!) tror att vilka blad som helst funkar om man nu inte har drivor av basilika, som det väl ska vara i originalreceptet. 
Att så i "rutor" gör att grönsakslandet nästan får en " textil känsla"... Lite rutig bordduk... Fast det blir förstås finare ju mer det växer. Och man kan blanda upp med blommor i någon ruta också,
Inhägnaden runt trädgårdslanden är inte klar än. Men hönorna vet inte om att det är "fritt fram", de har inte märkt att jag lyft på markduken:) Till stolen under trädet följer kaffekoppen med. 

lördag 22 juni 2013

Trädgårdsdags!


Jag är alltid en "slow starter" när det gäller Trädgården. Maj månad brukar oftast vara så intensiv, så när man borde göra en massa förarbeten i trädgården, så brukar den förvildas istället! NU har jag äntligen fått tid att skrota runt lite i trädgården... Vågar knappt skriva här HUR sent fröerna i mina så-lådor kom i jord. Satsar på snabbväxande sallad, rädisor, men testar också favoriten rödbetor.


Fick också mycket bra hjälp av en egen "trädgårdsmästare". Och då händer det grejer:

Bytte ut stenarna (som sjunkit ned i jorden) mot takskiffer-plattor som låg och skrotade under uthuset. Har länge funderat på hur man ska avgränsa rabatter från grus och gräs, när man som vi har frigående hönor! Det har sina för- och nackdelar att ha dom fritt strosande i trädgården. 
Nackdelar:
- De sprätter ut jord i gruset, rejält också, så det är omöjligt att se var "originalrabatten" var,
- När du sått älskar de att sprätta och leta mask i den nyuppluckrade och inbjudande jorden,
- Barnen gillar inte att trampa i hönsbajs...

Fördelar:
- Underhållningen förstås, som jag skrev om i det förra inlägget:)
- På våren äter de faktiskt upp allt ogräs som tittar upp (ibland slinker då ngn riktig växt med)...
- Automatisk gödsling,

Men för att försöka hindra dom att äta upp fröerna i sålådorna har vi nu till att börja med lagt över växtduk. Stolparna ska målas svarta (Falu svart slamfärg är en Underbar färg!) och så ska vi spänna upp hönsnät runt sålådorna. 


Tyckte det såg ut som en prinsess- krona när skiffret kom på plats runt rundeln. Är ingen rojalist :), men en "Estelle-rabatt" blev det. Honungsros i mitten och gamla störar att klättra på. 

Humlestörarna på baksidan frodas. 



Och titta-under allt ogräs fanns en stenlagd uteplats. Det grävdes en ny form på rabatten imellan störarna. Här hamnade de uppgrävda stenarna från rundeln, som en övergång mellan rabatt och uteplats.

Nu kan sommaren komma på allvar!

lördag 4 maj 2013

Höna-Pöna


Att sitta ner en stund och bara "kolla på höns", är ren och skär glädje. Djur är underhållning! Och dom sprätter, och dom spatserar, och dom är nyfikna, och dom sprätter lite till.


Tuppen har fullt upp med att visa hönorna bästa käket, vad snygg han är, och vad högt han kan gala. Och det kan han! Glömmer man stänga in dom på kvällen upptäcker man ovillkorligen morgonen efter, HUR högt - klockan 04.30. Fast det betyder ju att ljuset har återkommit!

Blir så glad när jag kommer hem och ser mina höns utspridda på gården!

Från min utkiksplats på trappen kan jag också se en del halvfärdiga projekt... Kanske stenmuren framför den fula parkeringsplatsen blir färdig i år?
Och snart är björkhagen alldeles, alldeles... LJUSGRÖN! Härliga maj.

PS. OM nu någon undrar: De svarta hönorna är blandras mellan Hedemora och grönvärpare (de värper verkligen ljusgröna ägg). De bruna är en vanlig brun Lohman-höna. De bruna är mycket nyfikna och sociala! De svarta lite mer skygga. Men levererar gör de allihop! Ägg alltså.


fredag 29 mars 2013

Vårtecken

Flera vårtecken i ett ännu vintrigt Värmland:

Halvgardinerna har kommit upp i köket. Halvgardiner hängdes förr på snören och spik, DET hade ju varit coolt idag med! Här sitter dom dock på spiraltråd. Dessa gardiner ska sitta ca 2/3-delar upp på fönsterfodret, så där i höjd med den översta spröjsen, om man har tredelade fönsterbågar. Tyget är ett tätt, tuskaftvävt, vitt bomullstyg. Ojoj- vad dom har varit tåliga. Många O´boy-fläckar och ketchup-sprut har det blivit. Jag erkänner, jag har haft dom uppe varenda vår/sommar i många många år! Jag är inte mycket för förnyelse tydligen...

Vårtecken nummer två: Det spirar i de något klena Mårbackapelargonerna. De har också hängt med i många år. De gröna (VÅR-)krukorna är från Gränsfors Krukmakeri i Hälsingland. Åh, vilket ställe! Där finns också en Yxfabrik.
Sol-ljus, Påsk-ledigt, Skitiga fönster:) Glad Påsk på Er!

onsdag 6 mars 2013

I will tell your story...

... En mycket sorglig historia, men också en mycket vacker historia om vad människor kan betyda för varandra som medmänniskor.

När vi köpte vårt "ställe"i den värmländska byn, som ligger otroligt vackert- skogsklädda höjder och glittrande sjöar, visste vi egentligen ingenting om det sk "livet på landet". Byn låg på lagom avstånd från en mindre stad och på ganska stort avstånd från storstaden. Mannen hade tillbringat sina barndoms somrar hos sin mormor och släkt som bodde i byn, men i övrigt hade vi ingen aning om vad vi gav oss in i. Ett i stort sett orört Egnahem från 30-talet med ladugård, snickarbod och ca 5 ha mark, blev till salu. Vi var unga och bar på en dröm om ett liv med lite djur och närhet till natur.  Om djurhållning, vedhantering eller för den delen, renovering, visste vi egentligen ingenting. Vi var två "Villa-ungar" uppvuxna med cykelvägar, elvärme, heltäckningsmattor och treglasfönster...

Vi blev otroligt väl mottagna. Vi blev inbjudna i gemenskap. Vi lärde oss om när träden skulle fällas för att sedan kapas, klyvas, staplas och torkas (Just nu hörs motorsågarna här omkring, nu är det hög tid att fälla nästa års vedförbrukning)

Vi fick lära oss om hur man gör med Djur! Inhägnader, bete och skötsel. Vi började med får, men har nu några Highland Cattle kor och höns, för att det är livskvalitet att ha eget kött och egna ägg. Och kossorna gör så fint i markerna, som annars SNABBT växer igen.

Vi lärde oss om renovering och innanfönster. Om snabba vägar och långsamma... För mig blev också färg och byggnadsvård till ett stort intresse. Inte har vi gjort allt rätt. Så här 20 år efteråt är det ibland svårt att fatta att vi har gjort detta. Byggt ut vårt hus för att familjen skulle få plats. Renoverat uthusen. Försökt ta tillvara det vi kunnat. Och efter bästa förmåga göra själv. Men utan alla våra vänner som alltid hjälp oss när det behövts hade det aldrig gått!


Och nu kommer vi till det sorgliga. En av våra närmsta grannar, vänner och en av de där "hjälparna", med så mycket mer kunskap än vad vi "stadsingar" hade, finns inte med oss längre. För lite mer än ett år sedan, en riktigt smällkall dag, gick något fel därute i vedskogen. En fruktansvärd olycka som ledde till att en människa inte finns idag. En familj är kvar och  han saknas en bygd! Han var en mycket erfaren skogshuggare, men det spelar ingen roll när olyckan är framme. Olyckor som den här får en att stanna upp, tänka till, värdesätta, försöka leva långsammare, ta tillvara, säga det där man aldrig säger, vara rädd om...
Bilderna är tagna för några veckor sedan, så vi har faktiskt mycket mindre snö nu i vår del av Värmland. Det här inlägget tog lite längre tid att skriva, det är svårt att formulera sig kring det som är svårt.  En vår närmar sig. Och nästa års vedproduktion är i full gång- faktiskt.
Huset från nästan samma vinkel som den första bilden- 20 år senare.

onsdag 23 januari 2013

Konsumera mindre?

Nu är Julen borta. Julduken som jag manglade i "mormors mangel", får dock ligga kvar ett tag till. Den känns inte så "julig". Jag bara älskar den här linneduken från Klässbols linneväveri. Det är en lite grövre linneduk som heter "Gärdet". Under flera år fick vi i julgåva, presentkort på linneväveriet, som ligger i vår närhet. Vilken bra ide´! Då kunde man faktiskt "unna" sig något med riktig kvalitet, som man kan ha nytta av länge, länge. För även om kvalitet kostar, så tror jag att det lönar sig i längden- både för miljön och människan. Kerstin i Ölserud, (själv konsthantverkare), har skrivit ett så bra inlägg om "hållbar shopping", på sin blogg. Här ett citat från hennes sida:

"...Att man betalar ett riktigt pris för en produkt som är omsorgsfullt gjord och som håller över tid. Då behöver man inte köpa nytt så ofta (vilket då inte blir dyrt i längden) istället för att handla ofta och många billiga varor (eftersom de görs under sådana förhållanden som är dåliga både för miljön och människan). Det kallar jag hållbar shopping. Den här sortens shopping och på loppisar o.lik är något jag tror på, förespråkar och försöker själv sträva mot (även om jag inte alltid lyckas)...."

Jag tror också på att handla lokalt. Kortare transporter- mindre utsläpp, samt att man gynnar de företag som finns i bygden och som också kanske ger arbetstillfällen. DET är också hållbar shopping.
Keramikfat av Ulla Nilsson, lokal keramiker 
Konstigt då att detta inlägg handlar om att KÖPA saker- jag som tänkte att 2013 skulle handla om att konsumera MINDRE (och så deltar jag själv i dagens konsumtions-beteendet, genom att visa saker jag köpt här på min blogg...). Jag har länge haft tankarna om att "leva mer för mindre", bli mer självförsörjande, lönearbeta mindre och leva mer, eller som det så trendigt heter;  "shifting down". För det känns som att det är en stark trend att handla begagnat (el Vintage), tillbaka till det småskaliga och egentillverkade, tillbaka till retro och "äkta" (?). Om det nu är så att detta är en stark trend så tycker jag det är en underbar trend!

Och precis när jag hade tänkt att detta borde jag blogga om, så hade Kerstin (samma blogg igen), skrivit ett inlägg om hennes steg att "Leva mer på mindre". LÄS! Modigt! 


Jag dras själv lätt med att köpa saker. Saker som man absolut tror att man verkligen behöver. Något att "unne säg" (på värmländska). Jag ska nu istället låta 2013 bli ett år då jag rensar ut saker jag INTE behöver, och inte köpa nya saker, jag tror jag behöver. Egentligen har jag allt!  Det här är säkert lättare sagt än gjort. 

TVÅ hemgjorda kuddar:) Kudden till vänster; två linnetyger och ett i halvlinne. Växbo lin har den smala randen, Julduken från Klässbol på mitten, samt rödvit randigt halvlinnetyg från Gysinge.

Arbeta mindre och leva mer då? Jag tror att det är heltidsarbete som tar "knäcken" på, eller bränner ut många i dagens samhälle. Samtidigt som vi ska arbeta heltid (för deltid är ju en kvinnofälla...), ska vi hinna med familjen, barnen, träningen, renoveringen, semestrarna (gärna utomlands), och så ska vi vara Lyckliga också, (OCH leva alla våra drömmar...). PUH!

Själv försökte jag väl delvis "leva min dröm"- om en byggnadsvårdsbutik, som jag hade under några år. Jag kom fram till att den tog alldeles för mycket tid, i förhållande till vad den "gav". Den gav otrolig mycket annat än pengar, förstås- kontakter, möten, kunskap. Men jag kunde inte leva på den. Byggnadsvård är fortfarande förhållandevis "smalt", och man måste nog satsa mycket större. Och dessutom är det nog numer ett "måste" med en webbutik också. Många egenföretagare kanske arbetar många arbetstimmar, men tycker ändå att det ger annan livskvalitet. Nu har jag återgått till mitt arbete som lärare. På deltid. Och det är lagom. Fattig, men lycklig brukar jag säga (ja, alltså jag fattar att jag inte är fattig i ett globalt perspektiv). Jag är tvärtom otroligt RIK. 


För första gången i mitt liv har jag provat sk. kedjestygn, Mindre konsumtion kanske leder till mer handarbete...?