När vi köpte vårt "ställe"i den värmländska byn, som ligger otroligt vackert- skogsklädda höjder och glittrande sjöar, visste vi egentligen ingenting om det sk "livet på landet". Byn låg på lagom avstånd från en mindre stad och på ganska stort avstånd från storstaden. Mannen hade tillbringat sina barndoms somrar hos sin mormor och släkt som bodde i byn, men i övrigt hade vi ingen aning om vad vi gav oss in i. Ett i stort sett orört Egnahem från 30-talet med ladugård, snickarbod och ca 5 ha mark, blev till salu. Vi var unga och bar på en dröm om ett liv med lite djur och närhet till natur. Om djurhållning, vedhantering eller för den delen, renovering, visste vi egentligen ingenting. Vi var två "Villa-ungar" uppvuxna med cykelvägar, elvärme, heltäckningsmattor och treglasfönster...
Vi blev otroligt väl mottagna. Vi blev inbjudna i gemenskap. Vi lärde oss om när träden skulle fällas för att sedan kapas, klyvas, staplas och torkas (Just nu hörs motorsågarna här omkring, nu är det hög tid att fälla nästa års vedförbrukning)
Vi fick lära oss om hur man gör med Djur! Inhägnader, bete och skötsel. Vi började med får, men har nu några Highland Cattle kor och höns, för att det är livskvalitet att ha eget kött och egna ägg. Och kossorna gör så fint i markerna, som annars SNABBT växer igen.
Bilderna är tagna för några veckor sedan, så vi har faktiskt mycket mindre snö nu i vår del av Värmland. Det här inlägget tog lite längre tid att skriva, det är svårt att formulera sig kring det som är svårt. En vår närmar sig. Och nästa års vedproduktion är i full gång- faktiskt.
Huset från nästan samma vinkel som den första bilden- 20 år senare.
7 kommentarer:
Fint skrivet! Och fint att ha grannar som delar med sig av kunskap, sorgligt att han inte finns mera ♥. Ni har verkligen fixat erat hus vackert!
Vilken glädje att ni hann leva åren med er fine granne! Och att ni tog tillvara på hans kunnande.
För den vidare...
Mycket fint skrivat... läste ju om olyckan i lokaltidningen... det blir ju ett "hål" efter vänner som lämnar oss.... o vilken kunskap ni har lagt till i ert liv.... hoppas allt är bra med dig där uppe i skogen.... här nere ve sjön rullar det vidare.... Kram Annika
Jag tycker att du gjort din vän rättvisa med det du skrivit. Man ska alltid vara glad att ha fått känna såna människor.
Det är så värdefullt att få möjligheten att lära känna dessa människor som besitter så mycket kunskap och som delar med sig och för vidare. Det märks när de inte finns där...
Ni har verkligen rätt glasögon på när ni förvaltar er egnahemsgård. Som alltid, MYCKET fint, med karaktären bevarad.
Vilken resa ni har gjort. Fantastiskt resultat när man jämför bilderna före och efter. Jag känner igen det du beskriver. Flyttade ut på landet för några år sedan och fick samma varma mottagande. På den lilla orten blir varje människas betydelse så mycket större. Liza
Fint och vackert skrivet .... Vilken resa ni gjort med ert egna hem...fantastiskt ... Kram Pia
Skicka en kommentar