torsdag 20 mars 2008

Lantliv är trendigt!

Livsstilsmagasin om livet på landet säljs som aldrig förr. Folk köper hästgårdar och förverkligar sig själva i en stuga i skogen. Missförstå mig rätt, jag älskar själv att läsa reportage som "Vi sålde villan och började om på landet", eller om "Fyrabarnsmamman som startat eget företag på den egna gården" (Heja "Smultrongården" t.ex.).

Det är bara det att vi som bor på landet har lite svårt att se vad vi verkligen har. Vilken livskvalitet som vi faktiskt har!I ärlighetens namn är lantlivet inte alltid så idylliskt och harmoniskt som de "fräkniga flickorna i Odd Molly-outfit", i tidningen lantliv vill få oss att tro... Det är mer gummistövlar och yllefrotté. Veden ska huggas, dras in från skogen, kapas, klyvas och slutligen staplas (glömde att den ska bäras in i pannrummet också innan den blir go´värme...) Uthus ska underhållas, hagar ska kontrolleras, buskar ska röjas och samtidigt renoveras det inomhus också.


Min alldeles egna teori är att vi tillhör den sk. "Astrid Lindgren-generationen". Själva växte vi upp i 70-tals-fura och heltäckningsmattor, kalasbyxor och skilda föräldrar. Samtidigt matades vi med "Bullerby-idyll"och "Lönnebergaskinkor". Nu när vi är vuxna flyttar vi ut på landet och bygger glasverandor som aldrig förr!

Vi är inga riktiga bönder. Vi har alldeles vanliga tråkiga jobb. Men vi har lite djur för att:

-Alla som har en bit mark vet att det är en ständig kamp mot "förslyningen" (finns det ordet?). Kor och får är världsbäst i buskröjning. Därför blir jag så upprörd när miljöivrarna säger att vi ska äta mindre kött för miljöns skull. Ät mer kött, men gärna närproducerat så gör du en jättetjänst för att bevara ett kulturlandskap öppet!


-Vi tycker om att veta vad vi äter för kött. Våra får och kor har haft ett lyckligt liv. Vi tycker om att våra barn äter mat som är obesprutad och sund. Kallas Närproducerat när det ska heta nå´t. Ibland kan det bli väl Närproducerat, vilket följande historia kanske kan belysa...

En sommar hade vi ett flasklamm som barnen hjälpte till att mata. Han fick namnet "Peter". När hösten kom skulle "Peter" slaktas, eftersom vi då inte behövde någon ny bagge. "Peter" liksom tjuren "Ferdinand" slaktades och lades i frysen. Helt naturligt för våra barn, även om de förstås saknade "Peter".

Vår minsta var tre år. En ny fröken hade börjat på dagis. Treåringen ville presentera sig på ett bra sätt, så han sa: Min pappa heter xx, och Peter och Leonard ligger i frysen...

6 kommentarer:

Under en vind sa...

Vilket härligt inlägg!!!

Önskar dig en riktigt skön och mysig påskhelg! Kram!

Anonym sa...

Ja, du har så rätt så...vardagen på landet är inte alltid så idyllisk som många tycks tro...jag vet! Men nog är det härligt också, tror inte jag skulle vilja bo nån annanstans heller.
Glad påsk!

Daniel sa...

Vad glad jag blir av att titta in på din blogg!!!

/D

me and alice sa...

Kloka ord från en klok kvinna!
Så härliga ord från er lille pojk!!!
Önskar dig och din familj och alla håriga djur en underbar påsk!!!
Kram Susanne

Kristin sa...

Hej! Idag hittade jag hit till dig via Karina Lindströms blogg, och det här inlägget kan jag skriva under på direkt!!! Bor också på landet, vi har hästar, hund, får och katter. Lammen hamnar i vår frys också, fast vi har väl inte haft hjärta att berätta att det är "si och så" som ligger där. Istället säger vi att lammen åker på "nya äventyr"... *hmm, men jag tycker att en 4-åring inte behöver veta riktigt än, han förstår tids nog ändå!* Däremot äter han med glädje det viltkött som min man skjutit, det funkar bra!

Jo, visst är det "inne" med lantliv nu. Fast vi är båda uppvuxna på landet så att vi valde att bo på landet var snarare att vi inte kändes oss hemma i Stockholm på Östermalm, utan när vi gjort 4 år där, så flyttade vi tillbaka ut på landet och här känns mer som att det är "vi" igen.

Att lantliv också innebär strömavbrott, massa jobb med att mata djur oavsett om man är trött eller sjuk, fylla i knepiga EU-blanketter för att få gårdsstöd, att ta reda på stormfällda träd och att ingen plogar ens väg när det snöat 50 cm under natten - det är det få som tänker på. Det känns inte lika rosenskimrande vid dessa tillfällen. Men sedan kommer de där underbara dagarna när man fikar utomhus bland blommande syrener, när hästarna går precis intill huset och gnäggar åt en osv - DÅ ÄR DET JU OBETALBART att på bo landet.

Ja, det här blev långt!! Kika gärna in hos mig om du hinner och har lust. Jag hoppas det är ok att jag länkar till dig, för hit vill jag gärna hitta tillbaka!!!

Kram från Kristin

Kristin sa...

ursäkta, Karin (utan a på slutet!) ska det givetvis vara, måste sluntit på tangentbordet...
/K