Några vänner, jag och en tupp (!) tog vägen över höjden och genom skogen. Vi var inbjudna på ett gammaldags KAFFEREP. I en annan del av Värmland.
Klart man tar chansen när värdinnan heter Sussie, alias "Granne med Selma".
Och jag kan bara säga att en av Sveriges mest populära inredningsbloggar inte ljuger.
Det är ännu bättre i verkligheten än vad det är på bild, på webben, på våra små skärmar.
Där märks inte den fantastiska takhöjden, den otroligt vackra omgivningen, den "amerikainspirerade" arkitekturen, alla vackra inredningsdetaljer och inte minst familjen.
Värdinnan berättade för oss om historiken bakom just "kaffereps"-termen (jag var fortfarande lite upphetsad över det faktum att vara DÄR, att ni får fråga "Selma" om exakta detaljer...), hon berättade vidare lite om husets historia och läste en dikt på klanderfri värmländska, som gjorde att man kom in i precis rätt, "kaffereps-mood"... Allt kändes ungefär som en gammal svensk långfilm.
Och mannen. Jo, visst sägs det att bakom varje framgångsrik man finns en kvinna, men här finns också en man som likt "barfota-Ernst" drog fram med kaffepannan, och med entusiasm berättade om alla projekt som varit, skulle komma och pågick. (Fast inte såg man mycket som INTE var färdigfixat)
Frågade faktiskt om jag fick fotografera (när vi likt nyfikna hyenor noga granskade alla rum) Och det fick jag. Tänkte att det kanske skulle vara intressant att se ett bloggarhem genom en annan bloggares kameralins. Kanske vi ser saker på olika sätt...
Den vackra glasverandan på framsidan (det byggs EN TILL på baksidan...)
Lyktan har Mannen gjort själv!
Lyktan har Mannen gjort själv!
I köket bullades läckerheterna upp. Kanelkakor, kolakakor, chokladsnittar, hallongrottor (kan inte namnen på alla, men mmm gott), en helt otroligt saftig vetebrödskaka och hallontårta!
Sideboard i matsalen. Arrangemang typiska för "Selma". Växter, grönt och porslin...
1700-talsrullgradiner och stilrent i "blå" rummet.
1700-talsrullgradiner och stilrent i "blå" rummet.
Vi fick t.om. komma in och se Sovrummet!
PS. Tuppen jag tog med från min hönsgård, ska få en ny hönsfamilj hos Selma. Han gav inte ett ljud ifrån sig på hela vägen, så jag var livrädd att jag skulle leverera en DÖD tupp.
9 kommentarer:
Men käre du...så fina bilder du tog då:)..mina gick ta mej tusan inte att se vad jag tagit bilder på...för snacka om att vara upphetsad och ha koll på allt i detta underbara hem..int var det roligt att komma hem till sitt eget lila kråkbo:)..visst var det mysogt..vi satt på verandan och drack ur väl vald kopp..jag valde den med djupt röd rand....ja jag vet iallafall vad jag ska göra nästa år om det kommer en inbjudan på bloggen..ska dit ..jajamen..fint hem tuppen fick.....so long ..PIA
Vilket härligt hemma hos reportage.
Så var det en tupp mindre - tur att han överlevde trippen!
Där kommer han att mås och styra över sitt kungadöme.
Kram Maud
Nämen... Gud va roligt det var att få se sitt hem ifrån någon annans lins! Jag sitter och blir alldeles rörd! Vilka fina kort du har tagit! (Och då menar jag faktiskt INTE motiven - de ser jag ju varje dag ;-) Men din kamera gör ju att det riktigt framhävs...! Vad har du för kamera? (Fyller år snart.... kanske kan "tipsa" maken om present *ler*)Och sen är det otroligt roligt att se från vilka vinklar du tagit korten:-)Tack SNÄLLA för det fina inlägget!!!
T.o.m hönshuset ser snyggt ut och där beror det ENBART på fotografen :-)
Tuppen mår fint! Han är ensam tupp i gården nu. Han firade det rejält med att försöka hinna med alla fyra hönorna samtidigt... *hihi*
Kram till dig (och hälsa dina väninnor) Jag hoppas verkligen vi ses igen:-)
/Sussie
Så kul att ses hos Sussie! Vi måste bara göra om det fler gånger:). Kommer förbi dig inom kort(beroende på när jag & mina ladies får ihop det) för jag är sugen på att testa lite tempera. Du lyckades ju fånga Selmas hus så fint!
//Madeleine
Vad kul att ni också hade tervligt... ioförsig tror jag nog att det alltid är trevligt där hos familjen... du hade fångat många härliga små bilder.... förstår om tuppen kände sig som en herreman där bland hönsen.... man kan ju inte leva livet i skuggan av en gammeltupp heller....:) kram Annika
Kanskje like greit at jeg ikke var der, hadde vel gjort meg søvnløs i flere netter... Det ser så fint ut! Og du ble kvitt en tupp også!
Klem
Ni verkar verkligen ha haft det trevlig. Fint har hon det minsann! Visst blir man inspirerad själv när man har varit i ett så fint hem och hälsat på!? Jag har också några vänner med fantastiska hem som jag gillar att besöka.
Kram Jenny
Vilken kul idé att du tog kort från ditt perpektiv och det är sannerligen ett vackert hem!
//Gunilla
Oj, lyckans dig som fick komma hem till "Granne med selma" där hade man gärna gjort ett besök... men det är ju tyvärr inte så ofta som man kommer till Värmland. Såååå fint och jättefina bilder i alla fall!
Kramis!
Skicka en kommentar