Blogga med ett syfte?

Ni har säkert läst om "Vintage-Johanna"; precis det hon INTE ville att fotografen och journalisten skulle visa upp från hennes hem, blev uppslaget stort i tidningen. (Nu skäms jag också lite, eftersom jag i en kommentar bett henne visa lite exteriörbilder på bloggen- strunta i det Johanna!)

För det är väl det som är så bra med bloggen- du är din egen "journalist" och bestämmer SJÄLV vad du vill visa.

Min man påstår att det bara handlar om Bekräftelse- Se mig! Och vad fint jag har det!

-Nähä, säger jag, det gör det inte alls! (Fast kanske han har lite rätt, ... jag tar gärna emot lite bekräftelse från min nyfunna bloggvänner, och bekräftar gärna tillbaka!) Men det berättar jag inte för honom!!!

Någon skrev i en kommentar alldeles i början av min blogg att man får så mycket gjort i hantverksväg, för man vill ha något att visa upp på bloggen (tror det var Aija)

Och det kanske stämmer. Fast jag är också en sådan som måste bjuda hem folk för att få det städat. Då far jag omkring som den värsta städgalningen. Fast väldigt sällan annars...

Och så blir man ju så inspirerad av alla andras stordåd! Här kommer ett exempel:

Det här har mött oss i vår nya fina entré i snart FYRA år.

Har alltid önskat mig en soffa i hallen.

För att sätta ungar på vid påklädning, gamlingar vid skopåtagning, en kaffestund i solen- och nu hade jag äntligen plats.

Den fina soffan FICK jag dessutom. TACK-TACK.

Felet var bara att jag började skrapa bort färgen och så, som med så mycket annat av mina projekt, kom något annat i vägen. Så den blev ståendes så här- HALVFÄRDIG.

Jag har maskerat den lite genom åren med fårskinn och kuddar, men tänk om jag bara låtit den vara... Den var ju snyggt grå och allt. (Men när jag fick den skulle ALLT lutas av...)

Nåväl, jag ska visa Er en annan dag vilken förvandling den genomgått.

Vad jag ville säga med detta var att bloggandet faktiskt har fått mig att ta tag i gamla "surdegar". GÖR FÄRDIGT, är mitt nya valspråk. Jag är expert på att börja på nya projekt hela tiden. Och så kommer alltid "något" emellan...

Har ni inga "surdegar" liggandes?

TUSEN TACK- Karin Lindström och Granne med Selma för de fina utmärkelserna!

Färgfrågan!

"Jag har en teori om gamla färger. Och varför de inte används mer. Skönheten i linolja och tempera är djupare än vad som lätt kan förmedlas på en bild i ett inredningsmagasin. Nu är jag en usel fotograf, men inte ens de som är riktigt bra förmår visa helheten. Att det skiftar lite i olika ljus, hur ljuset studsar, hur det skimrar när solen lyser in. Den underbara känslan för handen att röra något som är målat med dessa färger."

Obs! detta är INTE mina egna ord. Var tvungen att låna dem från "Skånelängan". Kunde inte sagt det bättre själv. Hoppas det var OK att låna citatet!? (Lite sent att fråga...) Visst är det väl vackert!!! Jag kan inte heller få fram skönheten på bild...

Några på bloggen har berättat att de kämpar med linoljefärgen. Mitt råd är; Ge inte upp. Prova ett annat fabrikat. Linoljefärg kan var vara lite olika hos olika tillverkare. Någon, tror det var Linnestinalund , hade problem med att färgen blev "flammig". Prova att måla ett lager till, då brukar det jämna ut sig. Vi har använt oss av linoljefärg på foder och lister och äggoljetempera på väggar och en del dörrar. Linoljefärgen är lite lättare att torka av. Vi har mest använt oss av Kulturhantverkarnas linoljefärg. Den är lättmålad och så blir ytan så snyggt matt på en gång!

Vägg: Lumppapp målad med äggoletempera. Foder målade med Kulturhantverkarnas linoljefärg S2502-Y. I förgrunden mitt pågående projekt...

De flesta linoljefärger blir mattare med tiden, men jag gillar när det blir matt på en gång! Har nu tyvärr fått reda på att Kulturhantverkarna inte använder enbart jordpigment i sin färg. De bryter med syntetiska pigment när de bryter färgen enligt NCS-skalan. Kanske inte det gör så mycket om man ska måla inomhus, men jag är ingen expert!

VilleWira undrade om jag blandade äggoljetemperan själv, och det gör jag INTE. Man kan göra det förstås, men det går helt bort när man är stressad småbarnsförälder... OVOLIN säljer färdigblandad färg.

Såg att min lilla räknare gått över 2000 besökare. Otroligt. Inget i jämförelse med en del andra bloggare, men jag bli riktigt glad. Gladare än jag trodde! Jag har LÄSARE. HAHA!

Godnatt.

Möbel-makeover!

Blev inspirerad av Lina på Bergagården. Hon renoverade en stol, men lämnade kvar färg för att det skulle finnas spår kvar, om någon vill ta fram originalfärgen en gång.

En tanke föddes. Man kanske skulle..

Jag har så många projekt som jag ska ta tag i "sedan", när jag får tid att renovera från grunden. Ta bort all färg, slipa rejält, göra från grunden. Ordentligt ska det vara. Och ofta gör man alldeles för mycket. Renoverar sönder istället! Sagt och gjort. Med mina nyskrapade dörrar i minne, (de var jag bara tvungen att ta bort all färg från) gav jag mig på ett lite mindre projekt.

Ofta är det snyggt med en lite sliten yta, men detta bord var i "shabbigaste" laget... Hade stått i ett garage. Olja på bordskivan. Oj, någon hade också eldat lite på ena bordsbenet! Detta bord skulle slängas när Någon räddade det hem till mig!

Okej, detta är väl ingen yta som någon kanske skulle vilja ta fram i framtiden, men skulle jag ha tagit bort all färg skulle det tagit för mycket tid. Jag skrapade mest på bordskivan och slipade lätt på benen. Sedan blev det äggoljetempera förstås!!! Oxidsvart på bordsskivan och gråvitt på benen;

Ni har säkert läst det fina reportaget om Åse Bäckströms hem i Lantliv för några nummer sedan. Kommer ni ihåg den fina skänken och det runda lilla bordet i hallen? Färgvalet svart/vitt inspirerade mig! Styling: Johanna Flyckt , Marie Delice Karlsson Foto: Mari Eriksson

Lantliv är trendigt!

Livsstilsmagasin om livet på landet säljs som aldrig förr. Folk köper hästgårdar och förverkligar sig själva i en stuga i skogen. Missförstå mig rätt, jag älskar själv att läsa reportage som "Vi sålde villan och började om på landet", eller om "Fyrabarnsmamman som startat eget företag på den egna gården" (Heja "Smultrongården" t.ex.).

Det är bara det att vi som bor på landet har lite svårt att se vad vi verkligen har. Vilken livskvalitet som vi faktiskt har!I ärlighetens namn är lantlivet inte alltid så idylliskt och harmoniskt som de "fräkniga flickorna i Odd Molly-outfit", i tidningen lantliv vill få oss att tro... Det är mer gummistövlar och yllefrotté. Veden ska huggas, dras in från skogen, kapas, klyvas och slutligen staplas (glömde att den ska bäras in i pannrummet också innan den blir go´värme...) Uthus ska underhållas, hagar ska kontrolleras, buskar ska röjas och samtidigt renoveras det inomhus också.


Min alldeles egna teori är att vi tillhör den sk. "Astrid Lindgren-generationen". Själva växte vi upp i 70-tals-fura och heltäckningsmattor, kalasbyxor och skilda föräldrar. Samtidigt matades vi med "Bullerby-idyll"och "Lönnebergaskinkor". Nu när vi är vuxna flyttar vi ut på landet och bygger glasverandor som aldrig förr!

Vi är inga riktiga bönder. Vi har alldeles vanliga tråkiga jobb. Men vi har lite djur för att:

-Alla som har en bit mark vet att det är en ständig kamp mot "förslyningen" (finns det ordet?). Kor och får är världsbäst i buskröjning. Därför blir jag så upprörd när miljöivrarna säger att vi ska äta mindre kött för miljöns skull. Ät mer kött, men gärna närproducerat så gör du en jättetjänst för att bevara ett kulturlandskap öppet!


-Vi tycker om att veta vad vi äter för kött. Våra får och kor har haft ett lyckligt liv. Vi tycker om att våra barn äter mat som är obesprutad och sund. Kallas Närproducerat när det ska heta nå´t. Ibland kan det bli väl Närproducerat, vilket följande historia kanske kan belysa...

En sommar hade vi ett flasklamm som barnen hjälpte till att mata. Han fick namnet "Peter". När hösten kom skulle "Peter" slaktas, eftersom vi då inte behövde någon ny bagge. "Peter" liksom tjuren "Ferdinand" slaktades och lades i frysen. Helt naturligt för våra barn, även om de förstås saknade "Peter".

Vår minsta var tre år. En ny fröken hade börjat på dagis. Treåringen ville presentera sig på ett bra sätt, så han sa: Min pappa heter xx, och Peter och Leonard ligger i frysen...

Underbara färg!

Blir så glad av att måla med äggoljetempera! Vet inte varför, men den är bara SÅ tacksam att måla med. Lättstruken, fyllig, vacker... Vore den en maträtt skulle jag kunna äta den med sked! Kanske...

I allafall, här är beviset. Jag har gjort det. Dörrarna som varit "ogjorda" alldeles för länge är nu på plats. Färdiga! Så här såg de ut. Efter mycket skrapande, som görs på småstunder, när man är småbarnsförälder, såg de ut så här: Och nu, efter tre strykningar med äggoljetempera:

Foder målade med linoljefärg (S2502-Y). Dörrens färg från OVOLIN (9-616).

PS. Nu fattas ett snyggt dörrvrede också. Jag trånar efter detta (dörrtrycke i järn) från Gysinge. Men kanske det inte passar stilmässigt på denna dörr? Vad tycker ni?

Pärlplattefeber!

Är ingen Pysselmamma... Men när jag gick förbi pärlplattorna i leksaksaffären här om dagen, fick jag en "flashback" från min egen barndom. Testar på mina grabbar, tänkte jag.

Något har hänt här hemma. "Pärlfeber" har drabbat oss. Barnen glömmer att fråga efter datorn. De bara gör fler och fler plattor. Plattorna var nog små för att även 4-åringens tålamod räcker till att lägga en hel platta. Kan användas som glas/mugg-underlägg, kanske. Kul har vi!

Gör en 1700-tals rullgardin!

Okej, jag erkänner på en gång, jag är inget proffs. All fakta har jag helt enkelt snott från Gysinges "Gröna handbok" (undrar om man hamnar i fängelse nu). Så enklast är förstås att ni köper den. Den är värd pengarna. Det finns mycket inredning i den, faktiskt!

Rullgardiner av tyg blev vanliga i högre-stånds-miljöer redan på 1700-talet. Under 1800-talet spred sig modet ut i landet och till borgarna i städerna. Gardinerna spikades helt enkelt fast upptill i fönsterfodret och försågs med en rund käpp nertill. De hissades sedan upp och ner med hjälp av linor som löpte i glasringar, som satt fast i läderremmar. Linan fästes på en handsmidd spik. Tygerna var hemvävda. Först kom de enfärgade eller rutiga. Mot slutet av 1700-talet de randiga.

Jag har gjort mina på det gamla sättet, alltså spikat fast dom. Hårt. Känner du att du bara måste tvätta dina gardiner ofta, kan du sluta läsa nu... Jag tänker inte ta ner dessa på evigheter. Har du satt upp ett par förstår du varför. Har hört att man kan fästa med kardborreband om man vill. Gör ni så vill jag gärna veta hur det gick till...
Steg för steg:

- Du behöver en rundstav (ca 25 mm diameter), en fyrkantstav (ca 20x15 mm), 2 st ringar (gärna glas, Snyggt!) (ca 35-40 mm diameter), 2 läderremmar, ca 8 m bomullslina, spik (2 till upphängningen, 1 till att snurra upp linan med) Gärna handsmidda i Lagom storlek. Och tyg förstås. Är du lat kan du beställa en komplett sats (utom tyg) från Gysinge.

- Klipp till tyget så du kan fålla det runt om. Ta till så du kan fästa runt käpparna och så det täcker "dagöppningen" på fönstret, samt fönsterfodret upptill.

- Fålla tyget runt om. Ett modernt sätt är att limma ytterkanterna med textillim, så du får en stadkant (har jag inte provat). Fålla tyget upptill och nedtill åt OLIKA håll. Då blir monteringen snyggare.

-Såga till fyrkantsstav och rundstav i samma bredd som färdig gardin. Häfta eller nubba först fast tyget på fyrkantsstaven.

- Häfta fast tyget vid rundstaven. Obs! viktigt att detta blir rakt. Annars kommer du att svära över att gardinen blir sned. Snedare för varje varv du rullar upp... Här använde jag nubb, men det var bara för att häftpistolen var "slut". - Vik läderremmarna rung glasringarna. Gör ett hål i remmarna, med pryl el. litet borr.
- Gör öglor i ändarna på bomullslinan. Dra linan genom den ena glasringen.

- Förborra fyrkantsstaven, genom tyg och allt, där glasringarna och läderremmarna ska sitta.

Obs! När jag gjorde detta första gången "trasades" tyget sönder av borren. Blev ett JÄTTEHÅL. Ett tips är att sätta frystejp över tyget innan du borrar. Då trasas inte tyget sönder. Man lär sig...

-Sätt gardinen på plats och förborra också i fodret. Detta gjorde jag inte första gången och då var det nästan Omöjligt att slå in den alldeles för grova handsmidda spiken...

- Slå i spikarna i fönsterfodret genom läderremmar (med glasringar), fyrkansstav, och glöm inte öglorna på bomullslinan som skall sitta MELLAN fyrkantsstaven och fodret. Se bild (ur Gysinges gröna). Här hjälper det att vara två. Den andra kan hålla i den ände du inte spikar fast. Sådan hjälp hade inte jag... -Trä färdigt bomullslinan (se bild) och börja provrulla.

- Vid lagom höjd, fäst en handsmidd spik i fodret att fästa linan i. Här har jag inte använt spik, utan en porslinsisolator. (syns inte). Den vita gardinan täcker hela fönsterfodret, men det är en smaksak. Förr gjorde det oftast inte det.
-Den blårutiga gardinen går bara halvvägs ut på fodret. Har man gott om plats att spika på kan man sätta gardinen helt innanför fodret. Vanligt var också att man kombinerade en rullgardin med långgardiner. Det kan man ju göra om man tröttnar. Men jag gillar det enkla. Lycka till alla djärva! Kan jag- kan alla...

PS. Maria_B nämnde att hon hade TRETTIO fönster som hon skulle sy rullgardiner till... Lycka till. Du kommer bli proffs!!!

Vårtecken...

Sista dagen på sportlovet. Ingen snö. Fram med cyklarna och lite utemöbler. En första vårfika i solen. Den vackra keramikmuggen har duktiga Kerstin Andersson gjort. Den försvinnande goda kakan har inte jag bakat... I somras slet vi med att göra något åt lervällingen/gamla gräsmattan framför vår nybyggda entré. Vi grävde en rund rabatt och lade gårdsgrus runt om. (Får ni se en annan dag). I detta lilla hörn lade vi några skifferplattor som blivit över. Inte så många, så det får bli ett litet bord och två stolar. Gärna bryggeristolen från Grythyttan... (I mitt nästa liv kanske!)


Från denna plats har jag den här utsikten...

En av alla tjusningar med att bo på landet med djur, är väl när de får ungar- ett riktigt vårtecken! Är hon inte bedårande??? Hon heter TORA.

Ps 1. Gillade ni Tora? Se henne live på YouTube

Ps 2. Maria_B efterlyste Gör-det-själv-beskivning på 1700-tals rullgardin; Jag jobbar på det...