Sinne för färg!

Ibland for jag vägen förbi det här huset. Jag la genast märke till det. Riktigt ljus falufärg, skiffertak, en grå glasveranda. Så snyggt, så vackert. Huset låg en bit upp i skogen och syntes inte alls så länge från vägen, men jag vred alltid huvudet av mig för att få en liiten skymt...

Nu ville ödet (!) så att jag skulle bli bjuden just till det här huset-
På STORKOK!
Men inte vilket storkok som helst, utan - RÖDFÄRGSKOK!
Bredvid huset rinner en bäck. Där eldades det, och i en stor tunna blandades; Röd slamfärg, recept:

50 liter vatten (kokas upp på öppen eld)

2 kg järnvitriol (töm i o lös upp i det kokande vattnet)

2-2,5 kg rågmjöl (vi använde ekologisk rågsikt)

som vispas ut i lite vatten först, för att undvika klumpar (Precis som när man reder en sås...)

Slutligen tillsätts rödfärgspigment, vi använde Falu ljus, 8 kg. Färgen ska sedan koka ytterligare ca fyra timmar. Rör om då och då.

När rödfärgen kokade smög jag förstås runt med min kamera. Kolla bara vilka fina detaljer...

När verandan skulle bli glasveranda, kollade man upp vad som förr utmärkte verandorna i den här delen av Värmland. Ofta var verandorna målade i en avvikande och gärna ljusare färg än själva huset. Glasverandan har liggande panel och målad i linoljefärg bruten med grön umbra (blir en varmgrå nyans). Fönsterfodren på den röda fasaden är målade i samma grå nyans.

Man har också använt sig av färgat glas i många olika kulörer. Här kommer glasverandans gröna fönster tillbaka i den oxidgröna dörren, målad med äggoljetempera.

Här är ett annat litet fönster som har en gul mittenruta. Här syns också den gråvita "dekorbrädan" som går runt huset. Förr var den ofta rikt utsirad. Här en egen variant, målad i ett gråvitt rutmönster. Denna detalj var jättesnygg!

Jag frågade faktiskt innan, och jag var välkommen att fotografera även inomhus. Kom in och bered Er på en uppfiskande FÄRGINJEKTION...

Taket i glasverandan är målat i en härligt karamellgrön nyans!


På verandan står denna soffa, med ett färgglatt lapptäcke.

Ena rummet hade en jättehärlig "olivgrön" nyans på väggarna. Och till detta en knalligt blå bård som kontrast. Jättevacker konst fanns överallt. Så där härligt "bohemchict" som man bara ser på bild...

Och köket var en härlig och oväntad blandning av knallblått och grönt.

T.om insidan av köksskåpen var fint dekorerade. Och JO, huset ägarinna är förstås konstnär...

Trädgården var lika vacker som resten av huset!

Jag gick härifrån helt upprymd och ... INSPIRERAD!

Hem till min egen GRÅA värld...

Lite ljug!

Vill tacka för alla fina och snälla saker ni skrivit om vår hall. Ojoj, vad folk är snälla!

Någon mycket observant frågade var vi har alla kläder...

Det är här "ljuget" kommer in. Nämnde ju aldrig att vi har en FULHALL också.

Tre grabbar i åldrarna 4 till 10= MASSOR av jackor, overaller, galonisar, mössor, vantar (oftast bara EN av varje), ryggsäckar, gympapåsar (med fuktiga handdukar..), cykelhjälmar och fotbollsskor (Nu börjar ju våren komma och inte hinner man rensa bort vintern innan alla vårgrejer åker fram...). Och där under låg visst en mosad banan. Ja ni vet.

Men, nej. Fulhallen visar jag inte.

Här syns skiffergolvet och lite av den stänkmålade dörren. Att stänkmåla är jättekul! Varning dock. Testa gärna på en lite mindre yta först. Man bör öva in "snitsen" med handen... Jag använde ett knippe med björkris.

SPLATT sa det, så blev prickarna MYCKET större än vad som var tänkt.

Den lite större "fyrkanten" mellan dörroder och goilvlist kallas "städkloss". För att spara listerna när man skurade golv?

Ni som vet får gärna berätta. Iallafall är det så snyggt med en sådan liten detalj. Det är detaljerna som gör det...

Och här en bild på taket i hall och vardagsrum. Spontad, hyvlad gran, ca 18 cm breda. Målat med Gysinges matta linoljefärg. Men SPIKEN. Ser ni spiken? Det är handsmidd spik från ett gammalt kyrktak i trakten. Vi FICK av vänner som BYTT mot mässingslister från en takläggare. Kul va?

Inte så kul, tyckte mannen som rätade alla 300 spik...

-Om du rätar ut dom, lovar jag att jag ska spika upp dem! Sa jag i ett ögonblick av storhetsvansinne. När stunden var inne lyckades jag få i EN!

Tungt som S---N...

Måste bara berätta en sak till. Vi har sorg i huset. Det lilla lammet som ni ser i marginalen klarade sig inte. Hon var för svag. Fick nog inte tillräckligt med mat av mamman. Vi stödmatade lite, men lammet dog ändå.

Grabbarna har varit med och begravt lammet på "Salighetens kulle". Sämre gravplats kan man få. När 10-åringen var 5 år, dog vår kära gamla hund. Den begravdes under en kulle i björkhagen.

-Nu vilar han på Salighetens kulle, mamma. Och sedan den dagen heter kullen så.

Kom in!

Välkommen in i vår hall. Så här blev soffan som jag lovade visa!




Det som har varit ett oöverstigligt projekt i många år tog ca, TRE dagar. Jag slipade lite lätt. Lät den återstående färgen sitta kvar. Målade tre gånger med äggoljetempera. Ljusgrå på själva soffan (ung. 20 % grön umbra). Oxidsvart på själva locket. Och idén fick jag när jag såg Bergagårdens Linas renoverade stol. Hon lämnade "färgspår" till eftervärlden... Jättesmart! Gör inte för mycket!


Stor kudde från Klässbols linneväveri. Långsmal kudde sydd av Vän:). Tyget från Häggåstrand.




Mitt emot soffan står detta sideboard från IKEA. Tror det är gjort i björk. Målat med ljusgrå linoljefärg. Förvaring från IKEA. Trälådorna är superbra att ha precis innanför dörren. För mobiltelefoner, måste-ha-småsaker, laddare, nycklar... Gammal korg, för vantar och annat.




När man kommer in hos oss kommer man ganska "rakt" in i vardagsrummet. Det är svårt att få med på bild, men planlösningen är ganska öppen. För att skärma av ytterkläderna lite, byggde vi en liten "vägg".




På framsidan av "väggbiten" finns plats för en spegel. Tillverkad av ett gammalt fönster. Ljushållare från Gysinge.



Bakom väggen har vi byggt en liten hylla med krokar.

Stora krokar från Gysinge, små i samma stil från Eskilstuna kulturbeslag.

Har ärvt flera fina krokar efter min morfar. Det syns inte så bra kanske, men de är jättefint formade. Sådana krokar görs inte idag! Här kan man också se vad FULT det är att fästa gamla fina saker med STJÄRNSKRUV. Usch...

Taket i hallen är slätspont målad med Gysinges matta linoljefärg. Ser ut och känns som limfärg. Spiken syns inte så bra här, men de är gammal handsmidd spik från ett gammalt kyrktak! Taklisten är tagen från en gammal modell. Enkel, snedställd, hyvlad bräda med avfasad kant.

Här syns golvsockeln målad i linoljefärg (NCS; 2502-Y). Mattor från IKEA. De passade så bra i färgskalan. Tycker INTE om fransar, så jag klippte av dem och kantade mattan med ett svart bomullsband.

Precis innanför dörren ligger svarta skifferplattor. Hade bestämt oss för ett "oäkta" skiffergolv från Höganäs, när jag fann detta i äkta skiffer från Skåne. Dessutom mycket billigare än det oäkta...
Golvet är grangolv från en lokal såg här i närheten. Vi har inte slipat golvet. Bara såpskurat det med kallt vatten och linoljesåpa. Det är det absolut mest lättskötta golvet vi har! (Har också oljade med vitt pigment).

Det här var vår hall. Kul att du tittade in!

Blogga med ett syfte?

Ni har säkert läst om "Vintage-Johanna"; precis det hon INTE ville att fotografen och journalisten skulle visa upp från hennes hem, blev uppslaget stort i tidningen. (Nu skäms jag också lite, eftersom jag i en kommentar bett henne visa lite exteriörbilder på bloggen- strunta i det Johanna!)

För det är väl det som är så bra med bloggen- du är din egen "journalist" och bestämmer SJÄLV vad du vill visa.

Min man påstår att det bara handlar om Bekräftelse- Se mig! Och vad fint jag har det!

-Nähä, säger jag, det gör det inte alls! (Fast kanske han har lite rätt, ... jag tar gärna emot lite bekräftelse från min nyfunna bloggvänner, och bekräftar gärna tillbaka!) Men det berättar jag inte för honom!!!

Någon skrev i en kommentar alldeles i början av min blogg att man får så mycket gjort i hantverksväg, för man vill ha något att visa upp på bloggen (tror det var Aija)

Och det kanske stämmer. Fast jag är också en sådan som måste bjuda hem folk för att få det städat. Då far jag omkring som den värsta städgalningen. Fast väldigt sällan annars...

Och så blir man ju så inspirerad av alla andras stordåd! Här kommer ett exempel:

Det här har mött oss i vår nya fina entré i snart FYRA år.

Har alltid önskat mig en soffa i hallen.

För att sätta ungar på vid påklädning, gamlingar vid skopåtagning, en kaffestund i solen- och nu hade jag äntligen plats.

Den fina soffan FICK jag dessutom. TACK-TACK.

Felet var bara att jag började skrapa bort färgen och så, som med så mycket annat av mina projekt, kom något annat i vägen. Så den blev ståendes så här- HALVFÄRDIG.

Jag har maskerat den lite genom åren med fårskinn och kuddar, men tänk om jag bara låtit den vara... Den var ju snyggt grå och allt. (Men när jag fick den skulle ALLT lutas av...)

Nåväl, jag ska visa Er en annan dag vilken förvandling den genomgått.

Vad jag ville säga med detta var att bloggandet faktiskt har fått mig att ta tag i gamla "surdegar". GÖR FÄRDIGT, är mitt nya valspråk. Jag är expert på att börja på nya projekt hela tiden. Och så kommer alltid "något" emellan...

Har ni inga "surdegar" liggandes?

TUSEN TACK- Karin Lindström och Granne med Selma för de fina utmärkelserna!

Färgfrågan!

"Jag har en teori om gamla färger. Och varför de inte används mer. Skönheten i linolja och tempera är djupare än vad som lätt kan förmedlas på en bild i ett inredningsmagasin. Nu är jag en usel fotograf, men inte ens de som är riktigt bra förmår visa helheten. Att det skiftar lite i olika ljus, hur ljuset studsar, hur det skimrar när solen lyser in. Den underbara känslan för handen att röra något som är målat med dessa färger."

Obs! detta är INTE mina egna ord. Var tvungen att låna dem från "Skånelängan". Kunde inte sagt det bättre själv. Hoppas det var OK att låna citatet!? (Lite sent att fråga...) Visst är det väl vackert!!! Jag kan inte heller få fram skönheten på bild...

Några på bloggen har berättat att de kämpar med linoljefärgen. Mitt råd är; Ge inte upp. Prova ett annat fabrikat. Linoljefärg kan var vara lite olika hos olika tillverkare. Någon, tror det var Linnestinalund , hade problem med att färgen blev "flammig". Prova att måla ett lager till, då brukar det jämna ut sig. Vi har använt oss av linoljefärg på foder och lister och äggoljetempera på väggar och en del dörrar. Linoljefärgen är lite lättare att torka av. Vi har mest använt oss av Kulturhantverkarnas linoljefärg. Den är lättmålad och så blir ytan så snyggt matt på en gång!

Vägg: Lumppapp målad med äggoletempera. Foder målade med Kulturhantverkarnas linoljefärg S2502-Y. I förgrunden mitt pågående projekt...

De flesta linoljefärger blir mattare med tiden, men jag gillar när det blir matt på en gång! Har nu tyvärr fått reda på att Kulturhantverkarna inte använder enbart jordpigment i sin färg. De bryter med syntetiska pigment när de bryter färgen enligt NCS-skalan. Kanske inte det gör så mycket om man ska måla inomhus, men jag är ingen expert!

VilleWira undrade om jag blandade äggoljetemperan själv, och det gör jag INTE. Man kan göra det förstås, men det går helt bort när man är stressad småbarnsförälder... OVOLIN säljer färdigblandad färg.

Såg att min lilla räknare gått över 2000 besökare. Otroligt. Inget i jämförelse med en del andra bloggare, men jag bli riktigt glad. Gladare än jag trodde! Jag har LÄSARE. HAHA!

Godnatt.

Möbel-makeover!

Blev inspirerad av Lina på Bergagården. Hon renoverade en stol, men lämnade kvar färg för att det skulle finnas spår kvar, om någon vill ta fram originalfärgen en gång.

En tanke föddes. Man kanske skulle..

Jag har så många projekt som jag ska ta tag i "sedan", när jag får tid att renovera från grunden. Ta bort all färg, slipa rejält, göra från grunden. Ordentligt ska det vara. Och ofta gör man alldeles för mycket. Renoverar sönder istället! Sagt och gjort. Med mina nyskrapade dörrar i minne, (de var jag bara tvungen att ta bort all färg från) gav jag mig på ett lite mindre projekt.

Ofta är det snyggt med en lite sliten yta, men detta bord var i "shabbigaste" laget... Hade stått i ett garage. Olja på bordskivan. Oj, någon hade också eldat lite på ena bordsbenet! Detta bord skulle slängas när Någon räddade det hem till mig!

Okej, detta är väl ingen yta som någon kanske skulle vilja ta fram i framtiden, men skulle jag ha tagit bort all färg skulle det tagit för mycket tid. Jag skrapade mest på bordskivan och slipade lätt på benen. Sedan blev det äggoljetempera förstås!!! Oxidsvart på bordsskivan och gråvitt på benen;

Ni har säkert läst det fina reportaget om Åse Bäckströms hem i Lantliv för några nummer sedan. Kommer ni ihåg den fina skänken och det runda lilla bordet i hallen? Färgvalet svart/vitt inspirerade mig! Styling: Johanna Flyckt , Marie Delice Karlsson Foto: Mari Eriksson

Lantliv är trendigt!

Livsstilsmagasin om livet på landet säljs som aldrig förr. Folk köper hästgårdar och förverkligar sig själva i en stuga i skogen. Missförstå mig rätt, jag älskar själv att läsa reportage som "Vi sålde villan och började om på landet", eller om "Fyrabarnsmamman som startat eget företag på den egna gården" (Heja "Smultrongården" t.ex.).

Det är bara det att vi som bor på landet har lite svårt att se vad vi verkligen har. Vilken livskvalitet som vi faktiskt har!I ärlighetens namn är lantlivet inte alltid så idylliskt och harmoniskt som de "fräkniga flickorna i Odd Molly-outfit", i tidningen lantliv vill få oss att tro... Det är mer gummistövlar och yllefrotté. Veden ska huggas, dras in från skogen, kapas, klyvas och slutligen staplas (glömde att den ska bäras in i pannrummet också innan den blir go´värme...) Uthus ska underhållas, hagar ska kontrolleras, buskar ska röjas och samtidigt renoveras det inomhus också.


Min alldeles egna teori är att vi tillhör den sk. "Astrid Lindgren-generationen". Själva växte vi upp i 70-tals-fura och heltäckningsmattor, kalasbyxor och skilda föräldrar. Samtidigt matades vi med "Bullerby-idyll"och "Lönnebergaskinkor". Nu när vi är vuxna flyttar vi ut på landet och bygger glasverandor som aldrig förr!

Vi är inga riktiga bönder. Vi har alldeles vanliga tråkiga jobb. Men vi har lite djur för att:

-Alla som har en bit mark vet att det är en ständig kamp mot "förslyningen" (finns det ordet?). Kor och får är världsbäst i buskröjning. Därför blir jag så upprörd när miljöivrarna säger att vi ska äta mindre kött för miljöns skull. Ät mer kött, men gärna närproducerat så gör du en jättetjänst för att bevara ett kulturlandskap öppet!


-Vi tycker om att veta vad vi äter för kött. Våra får och kor har haft ett lyckligt liv. Vi tycker om att våra barn äter mat som är obesprutad och sund. Kallas Närproducerat när det ska heta nå´t. Ibland kan det bli väl Närproducerat, vilket följande historia kanske kan belysa...

En sommar hade vi ett flasklamm som barnen hjälpte till att mata. Han fick namnet "Peter". När hösten kom skulle "Peter" slaktas, eftersom vi då inte behövde någon ny bagge. "Peter" liksom tjuren "Ferdinand" slaktades och lades i frysen. Helt naturligt för våra barn, även om de förstås saknade "Peter".

Vår minsta var tre år. En ny fröken hade börjat på dagis. Treåringen ville presentera sig på ett bra sätt, så han sa: Min pappa heter xx, och Peter och Leonard ligger i frysen...

Underbara färg!

Blir så glad av att måla med äggoljetempera! Vet inte varför, men den är bara SÅ tacksam att måla med. Lättstruken, fyllig, vacker... Vore den en maträtt skulle jag kunna äta den med sked! Kanske...

I allafall, här är beviset. Jag har gjort det. Dörrarna som varit "ogjorda" alldeles för länge är nu på plats. Färdiga! Så här såg de ut. Efter mycket skrapande, som görs på småstunder, när man är småbarnsförälder, såg de ut så här: Och nu, efter tre strykningar med äggoljetempera:

Foder målade med linoljefärg (S2502-Y). Dörrens färg från OVOLIN (9-616).

PS. Nu fattas ett snyggt dörrvrede också. Jag trånar efter detta (dörrtrycke i järn) från Gysinge. Men kanske det inte passar stilmässigt på denna dörr? Vad tycker ni?

Pärlplattefeber!

Är ingen Pysselmamma... Men när jag gick förbi pärlplattorna i leksaksaffären här om dagen, fick jag en "flashback" från min egen barndom. Testar på mina grabbar, tänkte jag.

Något har hänt här hemma. "Pärlfeber" har drabbat oss. Barnen glömmer att fråga efter datorn. De bara gör fler och fler plattor. Plattorna var nog små för att även 4-åringens tålamod räcker till att lägga en hel platta. Kan användas som glas/mugg-underlägg, kanske. Kul har vi!

Gör en 1700-tals rullgardin!

Okej, jag erkänner på en gång, jag är inget proffs. All fakta har jag helt enkelt snott från Gysinges "Gröna handbok" (undrar om man hamnar i fängelse nu). Så enklast är förstås att ni köper den. Den är värd pengarna. Det finns mycket inredning i den, faktiskt!

Rullgardiner av tyg blev vanliga i högre-stånds-miljöer redan på 1700-talet. Under 1800-talet spred sig modet ut i landet och till borgarna i städerna. Gardinerna spikades helt enkelt fast upptill i fönsterfodret och försågs med en rund käpp nertill. De hissades sedan upp och ner med hjälp av linor som löpte i glasringar, som satt fast i läderremmar. Linan fästes på en handsmidd spik. Tygerna var hemvävda. Först kom de enfärgade eller rutiga. Mot slutet av 1700-talet de randiga.

Jag har gjort mina på det gamla sättet, alltså spikat fast dom. Hårt. Känner du att du bara måste tvätta dina gardiner ofta, kan du sluta läsa nu... Jag tänker inte ta ner dessa på evigheter. Har du satt upp ett par förstår du varför. Har hört att man kan fästa med kardborreband om man vill. Gör ni så vill jag gärna veta hur det gick till...
Steg för steg:

- Du behöver en rundstav (ca 25 mm diameter), en fyrkantstav (ca 20x15 mm), 2 st ringar (gärna glas, Snyggt!) (ca 35-40 mm diameter), 2 läderremmar, ca 8 m bomullslina, spik (2 till upphängningen, 1 till att snurra upp linan med) Gärna handsmidda i Lagom storlek. Och tyg förstås. Är du lat kan du beställa en komplett sats (utom tyg) från Gysinge.

- Klipp till tyget så du kan fålla det runt om. Ta till så du kan fästa runt käpparna och så det täcker "dagöppningen" på fönstret, samt fönsterfodret upptill.

- Fålla tyget runt om. Ett modernt sätt är att limma ytterkanterna med textillim, så du får en stadkant (har jag inte provat). Fålla tyget upptill och nedtill åt OLIKA håll. Då blir monteringen snyggare.

-Såga till fyrkantsstav och rundstav i samma bredd som färdig gardin. Häfta eller nubba först fast tyget på fyrkantsstaven.

- Häfta fast tyget vid rundstaven. Obs! viktigt att detta blir rakt. Annars kommer du att svära över att gardinen blir sned. Snedare för varje varv du rullar upp... Här använde jag nubb, men det var bara för att häftpistolen var "slut". - Vik läderremmarna rung glasringarna. Gör ett hål i remmarna, med pryl el. litet borr.
- Gör öglor i ändarna på bomullslinan. Dra linan genom den ena glasringen.

- Förborra fyrkantsstaven, genom tyg och allt, där glasringarna och läderremmarna ska sitta.

Obs! När jag gjorde detta första gången "trasades" tyget sönder av borren. Blev ett JÄTTEHÅL. Ett tips är att sätta frystejp över tyget innan du borrar. Då trasas inte tyget sönder. Man lär sig...

-Sätt gardinen på plats och förborra också i fodret. Detta gjorde jag inte första gången och då var det nästan Omöjligt att slå in den alldeles för grova handsmidda spiken...

- Slå i spikarna i fönsterfodret genom läderremmar (med glasringar), fyrkansstav, och glöm inte öglorna på bomullslinan som skall sitta MELLAN fyrkantsstaven och fodret. Se bild (ur Gysinges gröna). Här hjälper det att vara två. Den andra kan hålla i den ände du inte spikar fast. Sådan hjälp hade inte jag... -Trä färdigt bomullslinan (se bild) och börja provrulla.

- Vid lagom höjd, fäst en handsmidd spik i fodret att fästa linan i. Här har jag inte använt spik, utan en porslinsisolator. (syns inte). Den vita gardinan täcker hela fönsterfodret, men det är en smaksak. Förr gjorde det oftast inte det.
-Den blårutiga gardinen går bara halvvägs ut på fodret. Har man gott om plats att spika på kan man sätta gardinen helt innanför fodret. Vanligt var också att man kombinerade en rullgardin med långgardiner. Det kan man ju göra om man tröttnar. Men jag gillar det enkla. Lycka till alla djärva! Kan jag- kan alla...

PS. Maria_B nämnde att hon hade TRETTIO fönster som hon skulle sy rullgardiner till... Lycka till. Du kommer bli proffs!!!