Feng Shui-dag!

Kanske jag aldrig själv valt att gå en kurs i Feng Shui. Nu hade en vän vunnit en Feng Shui-dag hos "Granne med Selma", som inte ligger alltför långt från vår värmländska by. Vi var där i somras på ett alldeles, alldeles underbart kafferep. I en otroligt inspirerande miljö som  "Super-Krafts-Sussie" :)  har byggt upp i ett stall. Vi var några fler som gärna hängde med tillbaka. Så härligt det var att komma tillbaka!

Men Feng Shui, vad är nu det? Lite Österländskt flum-flum? Visste att det handlade om att "Rensa i Röran" (Och det ska gudarna veta att det finns...) (Röror alltså)

Sussie lovade att vi skulle tycka att det är KUL att städa, efter den här dagen! Hmmm, jag är ju en sådan som oftast städar med "kniven mot strupen". När folk är hembjudna och jag måste. Måste ofta tvinga mig till att börja. För att sedan när jag väl är igång upptäcka att det är helt okej att städa, fast KUL kanske är att sträcka sig lite långt??? Det är iallafall så GÔTT när det är gjort. Och det är väl det som Feng Shui-tanken handlar om -att vi människor ska må bra i vårt hem.

Något som jag verkligen gillade var att Sussies Feng Shui-inställning var så "tillåtande"- Allt beror på!
Inga pekpinnar om vad som är rätt och fel- för allt beror på. Vilken människa just Du är. Vilken situation Du befinner dig i just nu.

Färger och former påverkar oss. Det är ju inte så konstigt- och allt beror på.

Vi fick fundera på vad som samlas hemma hos oss. Papper i högar, var väl det som jag genast tänkte på. När vi lägger saker åt sidan för att "Ta det sedan", så undviker vi att ta beslut! (Den visste var den tog...)

"Rikedomstänkande" eller "Fattigdomstänkande", var en annan spännande infallsvinkel om vårt förhållningssätt till tingen vi äger. Ett rikedomstänk är när man kan känna att "Jag har inte allt, men det jag har  är jag nöjd med" och "Det jag behöver kommer till mig..." eller "Det jag ger bort kommer någon annan till del"
Medan den som har ett "Fattigdomstänk" tänker att "jag måste spara ifall", "måste slita för att få ihop det" och "det gör ont att göra sig av med saker".

Ja, visst vill man väl tänka så där rikedomsaktigt, men nog kommer det där fattigdomstänket fram ibland...

Tillbaka till städandet. Sussie menade att städa är ett sätt att ta hand om sina saker som man slitit ihop till. Vi arbetar för att ha råd att köpa saker, men vi har inte tid att ta hand om dom! Sant.

Röror tynger alltså. Tar energi. Jaja, det är bara att sätta igång: SPARA?, KASTA? Eller GE BORT? Jag har inte problem med att ge bort eller kasta saker, jag mår gott av det, det visste jag förut. Men man glömmer lätt i vardagen! Då är det lätt att röran tar över...

En annan tes inom Feng Shui, mycket förenklat uttryckt, är att vissa rum (eller områden) i vårt hem, motsvarar delar av vårt liv, sk Livsaspekter, Baguan. Vår entrè tex, symboliserar min Livsväg/eller karriär.
Vill jag att något ska hända eller förändras i mitt liv, kan jag börja med att förändra något i rummet. (Tänkte jag på när jag precis snubblade över den sedvanliga högen med 2 000 skor... )

Men lite har jag i alla fall försökt. Det visade sig nämligen att området för "Kärlek/Relationer" i vårt hus ligger i...... Pannrummet!

Man får väl bjuda till lite då.. Bar till mannens stora förvåning in TRE skottkärror med ved. Och snodde helt sonika en underbar idé från Sussie- VED med budskap...

PS. Bilderna  (utom den sista) är tagna hos "Granne med Selmas" fina stall. Liksom redan Feng Shui-Fint!

Innanfönster på plats

När vi köpte vårt lilla Egnahem visste vi ingenting om innanfönster. I vår första omgång av renoveringsiver så följde vi alla råd och bytte ut alla fönster i vårt hus. När vi sedan lärde oss mer och mer, så förstod vi att det egentligen var helt onödigt att slänga ut fönster med kärnvirke från 30-talet. Så när vi 10 år senare skulle bygga ut huset, så bestämde vi oss för att sätta in de gamla (som vi tack och lov aldrig slängde, utan bara ställde ut i ladan...) i den nya utbyggda delen. Vi lade ner mycket tid på fönsterrenovering, men det var inte omöjligt. Och innanfönster är en extra dimension liksom!

Men inget visste vi om dom... Det var verkligen "trial and error".  När ska man sätta in innanfönstren egentligen? Någon av de äldre i byn sa att det får inte ske för sent, då blir det absolut kondens emellan. "Vitmossa mellan fönstren är bäst!" "Ett litet kar med salt!" Det där med saltet har jag aldrig provat själv, men läs gärna Kerstins "fönsterinlägg", hon använder fönstervadd och saltkar.

Det har blivit så att älgjakten här i Värmland har blivit ett bra riktmärke, då ska helst innanfönstren vara isatta. Det är något jag gillar med att bo på landet. Livet är liksom indelat i perioder, före eller efter älgjakten, eller mârten, eller förste maj, osv... I år var jag något sen med att få in dom, men innan älgjaktens sista dag, förra fredagen, så var de på plats.

I början av vår renoveringsresa, var det mest från Gysinges kataloger jag hämtade kunskap. Där stod det att det är så praktiskt att ha innanfönstren på gångjärn, och fällbomsbeslag. Då kan man öppna fönstren för vädring även under vintern. Jag lade ner många tusenlappar på gångjärn och beslag. Det var dock ingen som påpekade att kanske inte ALLA fönster måste vara öppningsbara (fast jag kanske inte hade lyssnat:) Det var ett helsike att få till de där gångjärnen. Men jag gjorde det helt själv. Våra innanfönstren hade dock passform för att sitta utan gångjärn (tror faktiskt att de bara spikades fast lite lätt med dyckert spik). Med gångjärn blev det för trångt. Jag fick hyvla en hel del på bågarna för att få till passformen. Och när man väl har fått tätt så vill man inte gärna hålla på att öppna fönstren!

Första åren hade vi väldigt mycket problem med kondens mellan fönstren, på övervåningen. Det får inte vara för tätt i ytterbågen. Där måste luften kunna cirkulera. Det måste dock vara helt tätt i innerbågen. Ingen varmluft får läcka ut. Kondens bildas när varm luft möter kall. Och blir det kondens är det något som är fel. Att det blir mer kondens på övervåningen beror ju säkert på att värmen stiger uppåt. Det var värst i de två gavelrummen på norrsidan. De nyrenoverade förnstren började till och med flaga av all fukt. Det blev dock mycket bättre när vi hyvlade av ytterbågen (ganska mycket!), så det blev en tydlig springa runt om bågen. Ytterbågen hade varit för tät! Ett bra tips är att klämma in små små träbitar så inte bågen åker ned eller för långt in så det blir tätt. Här syns den lilla träbiten.

Sedan är kruxet att få det helt tätt inåt. Jag tror faktiskt det är lättare om man INTE har innanfönstren på gångjärn, utan fäster dom med en skruv. Då kan man använda klisterremsor. Vi har använt ulllister som vi häftat fast, men också kompletterat med linlister. Har ni kanske någon erfarenhet vilken som är bäst? Både ull och lin har ju liknande egenskaper vad gäller att buffra fukt och isolera. Varje gång jag ska häfta fast tätningslister svär jag så det osar över häftapparater! (Finns inga anpassade för kvinnohänder och LÄTTA att använda??? Ändå tycker jag själv att jag är rätt stark:)

Emellan bågarna har jag använt mig av fönstervadd på rulle. Vadden ligger på papper och man klipper av önskad längd och rullar med pappret inuti. Den är relativt lätt att få tag på. Finns tom i vår lokala Ica-butik.

Syftet är väl att eventuell fukt ska sugas upp. Vitmossa funkar också, liksom sk "korvar" i tyg, men ngt sädesslag i. Dessa har jag fått av en snäll människa, som sytt dom i ett linnetyg från Klässbols linneväveri.

Kolla in miss Universums "korvar"... Hon har gjort fler snygga i olika tyger.

Ps. I lördags var jag på en väldigt inspirerande Feng Shui- kurs hos Sussie. Nästa inlägg kommer handla om tankar som väcktes där...

Fulhall blir finhall

Sparkar mej nu i ändan för att få till ett blogginlägg. Att det ska vara så svårt... "För dålig kamera, inget att skriva om, Vem bryr sig?, För mycket saker ivägen (Ska bara städa först), Inte tid (men tid finns att läsa andras bloggar), Skrivkramp, och ju längre tiden går så blir det bara svårare och svårare..."

Konstigt nog så ser det ju ut på min besöksräknare som om några ändå tittar in här, trots glesa inlägg:)

Har ändå ett projekt att visa som gjordes klart för ganska länge sedan (ändå fattas förstås en del detaljer). Har tidigare på bloggen visat vår "finhall", men aldrig vår "fulhall". I början på 90-talet målades panelen i gult och en mönstrad tapet (som jag i och för sig fortfarande gillar) i gult och grönt sattes ovanför.

Jag har länge tänkt måla över det gula med grått. Jag har med åren verkligen blivit en "grå" människa... Jag tycker grått är lätt att leva med. Och det binder ihop färger så fint. Vårt hem är inget vitt hem, men inte heller särskilt färgglatt, men till slut, ju mer jag funderade på den gula kulören, så insåg jag att jag egentligen gillade den väldigt mycket. Det är en gul-ockra-blandning som jag inte vet exakta blandningen på. Sedan skulle en ommålning kräva ENORMT mycket arbete. Det sitter panel upp till tak i hela trapphuset upp till andra våningen, allt skulle behöva målas om.

Jag bestämde mig för att "tona ner" det gula genom att måla över tapeten med - ja just det, grått förstås! Jag tycker om när en kulör "följer med" in i nästa rum, här gränsar fulhallen till köket (koboltblått och mycket grått) och vardagsrummet (vitt, grått och brunt). Så fick det bli! Jag satte lumppapp över tapeteten, i rutor. (Bara för att jag tycker det är så vackert, och jag ville så gärna ha en sådan vägg någonstans i huset. Tidsmässigt kanske det inte passar ihop med en pärlspontspanel...)

Sedan målade jag lumppappen med äggoljetempera i en egenblandad varmgrå kulör. Jag lät samma nyans följa med upp i taket. Har länge varit sugen på att prova ett "inte-vitt" tak. Det blev en harmonisk, mjuk och lite gammaldags känsla. Och trots dåligt ljusinsläpp så känns det inte mörkt. Bilderna gör inte riktigt varken det gula eller det grå rättvisa. Det grå ser för vitt ut, och det gula lite för "gyllen-gult". Skyller på min urkassa digitalkamera...

Men så här blev det. Med ganska lite förändringar så blev känslan helt annorlunda. Tänk vad en kulör kan förändras genom att man sätter till en ny kulör. När jag tog bort det gröna och satte till gråa och svarta toner, så känns inte det gula så gult... (Que? Fattar någon?:)

En ny kudde på pallen som rymmer vintervantar, mössor, jackor, reflexvästar och allt! Kudden från Klässbols linneväveri (snyggaste väveriet!) Tyget heter Bolster. Ny matta från Malin Westerberg (i plast!), Hyllan målad i samma grå som väggen, då "försvinner den" lite mer.

Nya krokar i förnicklat stål. Förvaring i spånkorgar.


Samma förnicklade yta i det nya dörrtrycket från Eskilstuna kulsturbeslag.

Panelen är målad med linoljefärg (blir halvblank) i en gul-ockra-blandning med vitt i. Dörren är målad i äggoljetempera (helmatt yta). Kulören har jag blandat själv med hälften av den ljusgrå jag använde på väggen (varmgrå, tänk NCS-nummer med Y på slutet, kanske 2002-Y) och häften grafitgrå (från Ovolins färg- och byggnadsvård). Helmatt- halvblankt brevid varandra blir en spännande effekt!

Äntligen...

... sommarlov. Jag tassar upp innan barnen vaknar. Solen skiner från klarblå himmel. Dricker kaffe. Sommaren ligger liksom framför än. Härlig känsla!

Favoritmuggen "Swedish Grace".

Och familjens första konfirmation är avklarad. Tills dess kom kaklet i köket upp. Ett riktigt exklusivt kakel som jag trånat, sneglat och sparat till... Gysinges 15*15 cm, med fasad kant. Det skall sättas tätt med minimal fog och fogas med vit fog, för att få fram de snygga kanterna. Kaklet är handgjort och ganska "ojämnt" i ytan.

Här en bricka från 70-talet, som "stänkskydd" vid spisen.

Tapeten heter "Nästgårds" och är en limfärgstryckt papperstapet, i samma pigga blå som min Swedish grace-mugg!

Ofärdigt kök

Vårt kök är ingen dröm. Det är ett tidigt 90-tals mdf-kök från Marbodal som jag inte alls hade valt idag. För några år sedan målade vi om det (garanterat sprutlackat) i min favoritgrå nyans ncs: 2502-Y. Klädde in sidor i pärlspont (garanterat linoljefärgsmålat med pensel) Tapeten Nästgårds från Gysinge kom upp, och i somras målade jag rutorna på golvet (över fuskboks-laminat!) Nu hade turen kommit till putsen runt vår vedspis. Den måste lagas. Men plötsligt upptäckte vi då att kaklet ovanför inte alls satt så bra. Alltihop rasade ner när vi började knacka lite försiktigt. Hmmm... En duktig murare murade om putsen och nytt kakel har beställts. MEN då måste vi ju åtgärda bänkskiva som jag målade i somras

Golvet har hållit jättebra. Kanske de mörka rutorna slits lite mer, men färgen håller. Bänkskivan som jag målade i svart linoljefärg har dock inte hållit så bra. Jag tror det beror på underlaget (väldigt blank laminatskiva). Golvet var mer slitet, så där sitter färgen bättre.

Jag fick en idé om en rostfri plåt, lite diskbänksliknande. Det skulle passa perfekt vid spishällen. En lokal plåtslagare klädde helt enkelt in skivan i rostfri plåt! Och jag är så nöjd med resultatet att jag funderar på att göra så med alla bänkskivor i köket. Fast jag är rädd för att det kanske blir alltför mycket "Storköks-känsla" i vårt "bonn-kök". Fast å andra sidan är det precis så man känner sig ibland, med tre vrålhungriga grabbar- Storköksansvarig!

Ganska mycket jobb återstår: Ny täckskiva i trä framför hällen, kaklet ska upp, nya beslag är införskaffade.

Till sist visar jag det snygga hörnet på bänkskivan. Och en bonus- Ett mattips: Vit tryffel-olja, som jag just nu använder i allt, grytor, såser, omeletter MUMS! Väldigt beroendeframkallande. I mitt Storkök...

Vilse...

...i "min" skog! Känner inte igen mig längre. Samma stig på bilderna nedan. Tagna från nästan exakt samma plats. Första bilden är tagen för drygt ett år sedan.

Ganska sent i höstas kom ett gäng sk "skotare" och avverkade delar av "vår" skog. Resultatet syns här; samma stig, men något mer öde... Här syns också att de frötallar som sparats ofta blir sk "rotvältor" när det blåser.

Detta är väl modernt skogsbruk, antar jag, men finns INGET annat sätt att sköta skog anno 2012? Vi vet att turistnäring och sk grön näring växer. Människor behöver skogen för rekreation! Vårt byalag har märkt ut vandringsleder och gjort fina kartor för turister. Men vilken holländare vill vandra över ett kalhygge... Jag förstår med hjärnan att detta säkert är det enda ekonomiskt försvarbara och att skogen säkert var mogen för just avverkning. Men med hjärtat är det svårt att förstå att min idyll, mitt andningshål, min rekreation, min skog, bara är ...borta. Ett helt annat landskap uppenbarar sig. Och ska man nu försöka hitta något positivt så är det väl att denna utsikt plötsligt breder ut sig.

Bakom vårt hus finns en "höjd", där skogen hittills har fått vara ostörd. Där finns många fina vandringsleder och högst upp på toppen ligger detta "utkikstorn" som byalaget byggde för några år sedan.

Runt detta torn är dock fortfarande skogen kvar! Och utsikten är vidunderlig. Jag och lilleman gjorde denna promenad en solig men kall aprildag förra veckan. Sorgligt känns det dock att skogen förändras så av en avverkning...

Vårtecken!

En hel korg full med vårtecken. Hönorna fullkomligt sprutar ur sig sina ägg. De går gärna ute nu och nog ser dom lite våryra ut i det skarpa vårsolen? Jag och Lillebror plockar ägg, och sitter i solen på vår trapp. Rekordet är 83 ägg!(fast då hade vi inte plockat på någon dag...) Den lilla korgen räckte inte till.

Ladugården...

är klar! Bästa julklappen var att kunna njuta av att ett ganska stort arbete faktiskt är FÄRDIGT. Redan den 30:e november tog jag dessa "slutbesiktningsbilder". Sedan dess har det hunnit både komma snö, och försvinna igen.


Så här ligger ladugården i förhållande till boningshuset. Man ser ladugården skymta "bakom" bilen. Det gamla pannplåtstaket ÄR rostigt, men jag tycker det rostiga är riktigt snyggt mot allt det nymålade- det får inte se FÖR perfekt ut... Men så småningom ska vi måla plåttaket med linoljefärg. Tills dess får det vara som det är. Södersidans tak är rostigare än baksidans, som är norrsida.

Dörrar hängde lite på trekvart och trappor höll på att ruttna. Nu är trapporna lagade och strukna med roslagsmahogny (en tjärblandning). Dörrarna är strukna med falu svart.

Utelampor kan vara svårt att få till på ett snyggt sätt, i en äldre gårdsmiljö. Förr hade man säkert inte så mycket utebelysning, men man vill kunna hitta till vedbon även i mörker! Vi har satt upp flera sådana här enkla porslinssocklar med tillhörande glaskupa. Det är så mysigt att se ut på gårdsplanen nu, när det lyser över vedbodsdörren och ladugårdsdörren.

Vi har schaktat bort jordmassor från baksidan och sänkt marknivån så den sluttar ut från byggnaden. Vi har avverkat granar och tagit ned buskage som växte nära inpå fasaden. Vi rev också det ruttna dasset, men byggde upp ett nytt på samma ställe och använde oss då av den gamla dassdörren, golvet och ”dasshålet”. Vi ”moderniserade” det hela något genom att sätta in en utbytbar tunna, istället för att ha en öppning mot gödselstaden.
Vi har gjutit en ny balk runt gödselstaden, men sparat den del som var hel. ”Golvet” i gödselstaden var också gjutet (alltså ganska påkostat redan från början), vi lagade i det som var trasigt. Taket över gödselstaden är återuppbyggt och belagt med gammal pannplåt. Det är det som är utbyggnaden på baksidan. Här syns det att pannplåten inte alls är så rostig.

Vi bockade till en pannplåt och ”drog” den upp mot träfasaden. Det såg ut som om det en gång varit väggar runt gödselstaden, så vi bestämde oss för att bygga väggar runt, för att kunna använda utrymmet som förråd. Just nu är det så vi använder utrymmet, men det kommer i framtiden att kunna användas som gödselstad, om vi behöver det.

Den gamla dassdörren tillbaka, med ny färg (falusvart) och överliggare i 15% grön umbra.

På ladugårdsdelen knackade vi ned all puts som var bom. (Se förra inlägget) Putsen visade sig efter analys vara en kc-blandning, alltså inte enbart kalkbruk, utan innehöll även cement. Putsen lagades av en murare, och sedan målade vi själva med en sk kc-färg(Innehållande både kalk och cement). Det var helt nytt för mig, och ganska svårt. Jag fick ett recept på kc-färg av muraren Mats; 2 delar kalkstensmjöl, 1 del kalk, 1 del vitcement blandas med 3-4 delar vatten till en ”skummjölksliknande” konsistens. Färgen stryks på med en styv borste, och kulören visar sig inte förrän efter ca två dagar när färgen riktigt torkat. Vi ville inte ha en helt kritvit puts, utan blandade i ca 2% grön umbra för att få en ”mjuk” vit kulör. Efter första strykningen fick jag panik! Kulören blev INTE så vit som jag tänkt mig. Men sedan blev den vitare och vitare ju längre tid den torkade.

Fönstren har renoverats; kittats med linoljekitt och målats med linoljefärg. Kulören blev vitt, brutet med 30 % grön umbra. Vi sparade de glas som efter urtagning var hela, och kompletterade med fönsterglas från 30-talet. Fönstren är fastspikade med hästskosöm.

Ladugården används nu som hönshus. Så småningom ska innanfönstren också renoveras och ”hönslucka” monteras i en glasruta.

Vattenavrinning bort från hus, är bland det viktigaste för att rädda ett hus. Bland annat pga en läckande hängränna, hade vår putsade ladugård fått sina sprickor. Här har vi monterat hängrännan med ett långt utstick, det behövs inte alltid stuprör, speciellt inte på enklare ladugårdsbyggnader. Det passar kanske bäst med galvade rännor på ett gammalt hus, men jag tycker vårt "lappverk" av det vi hade (överblivna rännor i tre olika färger...)blev bra så här, struket med faluljus (samma som fasaden) OJ vilket långt inlägg. Men så var det en lång renoveringshöst också. Nu äts det julgodis och julmat tills man blir andfådd- och då liggs det i soffan vill jag lova. Gott Slut Alla! Välkomna tillbaka 2012...

Aj,

det gör ONT. I min arm. Jag rödfärgar nämligen vårt uthus. Varje stund som blir över står jag just nu på en stege. Är tacksam för varje dag det är mildgrader. Rödfärg går bra att måla så länge dygnstemperaturen är över 5 plusgrader. Tur att inte vintern kommit än till vår del av Värmland.

Vi håller på med ett ganska stort arbete. Vi rustar upp vår lada/uthus eller "överloppsbyggnad", som det heter på fint länsstyrelse-språk. Man kan nämligen söka bidrag för att renovera "överloppsbyggnader". Det har vi gjort, och även om vårt uthus INTE har en timmerstomme från 1800-talet, så ansåg vår Länsstyrelse, att vår 30-tals-egnahems-lada var "bevarandevärt"... Under 30-talet byggdes många sk. "Egnahem" eller "Per-Albin-ställen". Se gärna bloggens första inlägg från 2008. Man styckade av en mindre del mark (ofta ca 5 hektar) från någon större egendom (I vårt fall från kyrkans mark), byggde ett boningshus, en ladugård för några kor, en vedbod, och så fanns det lite mark för bete. Ofta renoveras boningshusen, medan ladugårdarna kanske förfaller. Men alla hus i en gårdsmiljö är viktiga för att bevara hur det en gång såg ut. Vi har lagt ned mycket energi på boningshuset, och ladugården blev lite eftersatt... Men så hörde vi talas om att man kan söka bidrag från länsstyrelsen för just "överloppsbyggnader". Hör med din Länsstyrelse om det låter intressant! Bidraget är en engångssumma, och den täcker verkligen inte allt material, och arbete. Vi gör mycket arbete själva och har tagit ned lite granar på vår mark som vi sågat till virke.

Länsstyrelsen kommer och gör en "besiktning". Då får man en "Handlingsplan" gjord just för ditt projekt. En skadeanalys, samt en prioriteringsordning, dels en kortsiktig, som ska åtgärdas inom 1 år, samt en mer långsiktig som bör åtgärdas inom 5 år. Det var jätteintressant att läsa om just vårt uthus, och hur vi skulle rädda det på bästa sätt!:) Vi har knackat ned all puts som satt lös på ladugårdsdelen. Tyvärr var inte bruket rent kalk-bruk, utan en cement-kalk-blandning, sk kc-bruk. Cementen gör att putsen blir lite för stark, och då blir det sådana här sprickor när huset "rör" på sig. Det skulle förstås "lagas med lika", så det blev ett kc-bruk. Här tog vi hjälp av en mycket skicklig murare.

All puts nedknackad.

Lagningar utförda. Jag har också skrapat färg från fönstren. Fram kom de underliggande färglagren. Det visar sig att fönsterbågen varit ganska mörkt blå, och själva fönsteromfattningen ljust grön. Nästan exakt den nyans som vi använt på fönstren i boningshuset!:)

Jag tänker att i den här ladugården bodde nog glada kor. De hade nog den färggladaste ladugården i byn! Fortsättning följer.