Att komma hem.

Jag älskar att komma hem. För att kunna komma hem så måste man ju förstås åka bort ibland. Vi har åkt långt, långt. Sverige är ett långt land. Ända upp till Norrbotten och tillbaka till Värmland. Det blev 250 mil! Mer om resan en annan gång kanske, men nu ska jag försöka beskriva känslan när man ser sitt hem igen, med helt "nya" ögon. Jag går en stund och "tar in" vårt hem och vår trädgård.

- Nej men oj, SÅ hög har väl malvan aldrig varit? 

- Jisses vad det har växt i trädgårdslandet! Det svämmar över!

- Hmm, vad hemtrevligt och mysigt vi ändå har det- är inte Mårbackapelargonerna ovanligt vackra i år?

- Och trasmattorna och skurgolven- vad fint!

Jag går omkring och beundrar min trädgård och vårt hem,  plockar in buketter av vitpyttan, känner mig som en gäst på ett alldeles ovanligt trevligt och mysigt ställe, och tänker att här har dom allt fått till det ändå! ( än har jag inte börjat se alla " projekt och ogjorda saker" som ändå finns i alla vrår...) Än tillåter jag mig att njuta och se allt fint vi faktiskt gjort under alla år på vår lilla gård. Älskar den känslan när man  ser det gamla och invanda på nytt. Hemma! 

Tror vi människor har ett stort behov av den trygghetskänslan som ett hem ger. 

Men nu har det snart gått en hel vecka sedan hemkomsten, mitt komma-hem-leende har väl avtagit lite, och jag börjar ladda upp inför ett stort "måste"- fönsterrenovering och underhållsmålning på fönster som skriker på hjälp!!!