fredag 29 mars 2013

Vårtecken

Flera vårtecken i ett ännu vintrigt Värmland:

Halvgardinerna har kommit upp i köket. Halvgardiner hängdes förr på snören och spik, DET hade ju varit coolt idag med! Här sitter dom dock på spiraltråd. Dessa gardiner ska sitta ca 2/3-delar upp på fönsterfodret, så där i höjd med den översta spröjsen, om man har tredelade fönsterbågar. Tyget är ett tätt, tuskaftvävt, vitt bomullstyg. Ojoj- vad dom har varit tåliga. Många O´boy-fläckar och ketchup-sprut har det blivit. Jag erkänner, jag har haft dom uppe varenda vår/sommar i många många år! Jag är inte mycket för förnyelse tydligen...

Vårtecken nummer två: Det spirar i de något klena Mårbackapelargonerna. De har också hängt med i många år. De gröna (VÅR-)krukorna är från Gränsfors Krukmakeri i Hälsingland. Åh, vilket ställe! Där finns också en Yxfabrik.
Sol-ljus, Påsk-ledigt, Skitiga fönster:) Glad Påsk på Er!

onsdag 6 mars 2013

I will tell your story...

... En mycket sorglig historia, men också en mycket vacker historia om vad människor kan betyda för varandra som medmänniskor.

När vi köpte vårt "ställe"i den värmländska byn, som ligger otroligt vackert- skogsklädda höjder och glittrande sjöar, visste vi egentligen ingenting om det sk "livet på landet". Byn låg på lagom avstånd från en mindre stad och på ganska stort avstånd från storstaden. Mannen hade tillbringat sina barndoms somrar hos sin mormor och släkt som bodde i byn, men i övrigt hade vi ingen aning om vad vi gav oss in i. Ett i stort sett orört Egnahem från 30-talet med ladugård, snickarbod och ca 5 ha mark, blev till salu. Vi var unga och bar på en dröm om ett liv med lite djur och närhet till natur.  Om djurhållning, vedhantering eller för den delen, renovering, visste vi egentligen ingenting. Vi var två "Villa-ungar" uppvuxna med cykelvägar, elvärme, heltäckningsmattor och treglasfönster...

Vi blev otroligt väl mottagna. Vi blev inbjudna i gemenskap. Vi lärde oss om när träden skulle fällas för att sedan kapas, klyvas, staplas och torkas (Just nu hörs motorsågarna här omkring, nu är det hög tid att fälla nästa års vedförbrukning)

Vi fick lära oss om hur man gör med Djur! Inhägnader, bete och skötsel. Vi började med får, men har nu några Highland Cattle kor och höns, för att det är livskvalitet att ha eget kött och egna ägg. Och kossorna gör så fint i markerna, som annars SNABBT växer igen.

Vi lärde oss om renovering och innanfönster. Om snabba vägar och långsamma... För mig blev också färg och byggnadsvård till ett stort intresse. Inte har vi gjort allt rätt. Så här 20 år efteråt är det ibland svårt att fatta att vi har gjort detta. Byggt ut vårt hus för att familjen skulle få plats. Renoverat uthusen. Försökt ta tillvara det vi kunnat. Och efter bästa förmåga göra själv. Men utan alla våra vänner som alltid hjälp oss när det behövts hade det aldrig gått!


Och nu kommer vi till det sorgliga. En av våra närmsta grannar, vänner och en av de där "hjälparna", med så mycket mer kunskap än vad vi "stadsingar" hade, finns inte med oss längre. För lite mer än ett år sedan, en riktigt smällkall dag, gick något fel därute i vedskogen. En fruktansvärd olycka som ledde till att en människa inte finns idag. En familj är kvar och  han saknas en bygd! Han var en mycket erfaren skogshuggare, men det spelar ingen roll när olyckan är framme. Olyckor som den här får en att stanna upp, tänka till, värdesätta, försöka leva långsammare, ta tillvara, säga det där man aldrig säger, vara rädd om...
Bilderna är tagna för några veckor sedan, så vi har faktiskt mycket mindre snö nu i vår del av Värmland. Det här inlägget tog lite längre tid att skriva, det är svårt att formulera sig kring det som är svårt.  En vår närmar sig. Och nästa års vedproduktion är i full gång- faktiskt.
Huset från nästan samma vinkel som den första bilden- 20 år senare.